Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dess sinne. Jag är alldeles viss på att denna ständiga
beröring med bibelordet verkade högst lifvande ock stärkande på
själen, på samma gång den gjorde mig ett egendomligt,
obe-stämdt nöje. Morfar förrättade alltid bönen stående, och
bilden af hans milda drag och silfverlockiga hufvud, lutadt
mot den högkarmade stolen, kommer mig alltid i sinnet,
när jag tänker på min barndom. Mycken värma eller
lijert-lighet fanns ej i dessa dagliga andaktsöfningar, men de
hade något allvarsamt och högtidligt i stället. De voro
till formen nästan hebreiska, dessa böner, talade om Zion
och Jerusalem och Israels Gud och Jakobs Gud, som om
morfar hade varit en vördnadsvärd jude, och med undantag
af slutorden "för din sons, vår Frälsares skull”, kunde hela
bönen blifvit läst af en skriftlärd på konung Davids tid.
Då bönen var slutad var det första man företog, att,
som moster Lois på sitt korta kraftiga sätt uttryckte sig,
”laga att barnen kommo ur vägen.” Vår middag
inpackades i en liten spjelkorg och vi afskickades till den på eu
(engelsk) mils afstånd belägna skolan. Vi hade våra
kälkar med oss — icke sådana fina, målade tingestar, som
nu är Bostongossarnes ständiga sällskap om vintern, utan
grofva, simpla små slädar, tillverkade af gamle Cesar på
en regnig dags eftermiddag, af gamla slädmedar och
plankbitar, som han med såg och yxa kunde någorlunda
fasonera. Sådana de voro, passade de oss förträffligt,
synnerligast min, emedan jag på den kunde draga Tiny till
skolan. Barn som vi voro, var det dock redan afgjord sak
att hon var herrskarinna och jag hennes lyckliga och
lydige slaf. Hon var mot Harry och mig som en liten
prinsessa. Hon gaf oss sina böcker att bära, befallde oss
knyta hennes skoband, ålade oss att komma ihåg hvad hon
skulle uträtta, fick oss att lära hennes lexor och hjelpa
henne med hvarje arbete som icke roade henne, och vi
voro blott alltför glada att få lyda henne. Harry kunde
aldrig se Tiny i något annat ljus än som en varelse,
hvilken till hvarje pris måste räddas från alla svårigheter och
ledsamheter, och jag för min del drömde ej ens om att
disputera hennes öfverliöghet.
Det kan synas underligt att miss Kossiter, som var så
aristokratisk i sina åsigter om qvinlig uppfostran skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
