Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En glädjestråle lyste i fru Lothrops ögon och hon
svarade:
’Det gläder mig att du, min gosse, åtminstone blifvit
rätt undervisad. Sägen mig, barn," tillade hon nådigt,
"skulle det ej roa er att fara med mig i min vagn till
Boston, för att fira påskdagen?"
Om en vänlig fé lofvat att föra oss på regnbågens
brygga till solens palats, skulle hennes anbud knappast
förefallit mig otroligare och drömlikare. Jag hade ej den
minsta aning om livad påskdagen var, men anade att det
var något underligt, öfvernaturligt kanske, och jag visste
ej hvad jag skulle svara.
Men Harry tog saken på sitt vanliga lugna, fina sätt,
och svarade i stället.
"Jag tackar, nådig fru, det skulle vara mycket roligt,
ifall mormor icke har något deremot.”
"Säg då mormor att om hon tillåter det, så skulle jag
i morgon hämta er i min vagn” — hvarpå vi nådigt
af-skedades.
Vi skyndade hem så fort som möjligt och rusade in i
köket, der vi båda på en gåug framförde budskapet till
moster Lois och moster Keziah. De båda fruntimren sågo
menande på hvarandra; moster Lois rodnade litet.
"Ja, om hon vill det, Kezy, kan jag ej inse huru vi
skulle kunna säga nej,” sade hon.
"Vår mor skall aldrig i verlden go sitt samtycke
der-till,” menade moster Keziah.
"Hon måste," sade moster Lois med stor bestämdhet.
"Vi kunna ej stöta oss med hennes nåd, nu då vi ha bägge
de här pojkarna på halsen. Dessutom vore det en
välsignelse att få dem ur huset öfver söndagen, nu när vår far
är sjuk.”
Moster Lois yttrade detta med det djupaste allvar
hvaraf jag stärktes i min redan vunna öfvertygelso att vår
närvaro var hennes tyngsta börda i lifvet, endast genom
ytterligt och oaflåtligt kristeligt tålamod möjlig att
uthärda.
Hon steg upp och knackade dristigt på dörren till
sängkammaren, der mormor satt bredvid morfars säng och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
