Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rättades vid spiseleldens fladdrande ljus, medan stormen
dånade i den vida skorstenen, eller tjöt och hven omkring
husknutarna, som en skara onda andar, hotande att bryta
sig in till oss — då var det ej underligt om den ena kalla
rysningen efter den andra drog öfver våra axlar,
naturligtvis till vår stora tillfredsställelse och belåtenhet.
Yår resa till Boston försiggick på det finaste och
uppbyggligaste sätt. Lady Lothrop satt rak som ett ljus i
baksätet med Harry, som vunnit särdeles nåd för hennes
ögon, bredvid sig. Hennes nåds kammarfru, styfstärkt och
prydlig, satt i framsätet med Tiny i knäet. Denna
kammarfru var ett inbegrepp af all fordna tidens stelhet och
prydlighet, uppfostrad att anse sig sjelf vida underlägsen
alla ”de bättre,” och öfvertygad att med undantag af lady
Lothrop, hela befolkningen i Oldtown utgjordes af simpla
dissenters, som blott kristlig fördragsamhet kunde förmå
henne att tåla. Sin husbonde betraktade hon med aktning,
eftersom han blifvit hedrad med hennes matmoders hand,
men det högsta gillande uttryck hvartill hon kunde komma,
var dock det ofta upprepade utbrott af hänryckning, som
i en förtrolig stund kunde undslippa henne: ”Ack, hennes
nåd, var säker på det — herrn är nog i sitt hjerta en
kyrkans rätta tjonare! Om det bara varit så väl att han
blifvit född i ”Hengland,” hade han varit biskop nu.”
Tiny hade af miss Rossiter fått de strängaste
förmaningar att förhålla sig väl, och då den senare nogsamt
visste hvilken liten pratmakerska hennes fosterdotter var,
hade hon affordrat henne ett högtidligt löfte att under inga
omständigheter yttra ett ord, om man ej talade henne till.
Der hon nu satt i mrs Margerys knä blef hon också djupt
gripen af den kyliga atmosfer af städadt uppförande, som omgaf
denna oförvitliga kammarfru. En mera väluppfostrad,
oförarglig, vördnadsfull trio kunde ej omge en nådig
beskyd-darinna, och då lady Lothrop aldrig brukade tala mycket,
och sjelf barnlös, ej förstod några af de små konster som
fordras för att upplifva barnens sinne, och som blott
mo-dershjertat kan lära en moder, var vår fård, ehuru
otvif-velaktigt ett stort nöje, dock ett nöje af allvarlig, nästan
förfärande karakter. Lady Lothrop gjorde oss några få
frågor, på hvilka, vi svarade, hvarpå samtalet öfvertogs af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
