Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dersägligen högättad ut, och omgafs af rangens och
skönhetens företräden. För öfrigt Var hon ett litet hoptorkadt
knyte af gamla fördomar, af förbleknade minnen från
ford-na eröfringar och nöjen samt ytterligt bekymrad för sin
helsa, hvilken i hennes och hennes omgifnings ögon var en
högst dyrbar klenod. Hon hade ett temligen underhållande
sätt att upprepa sqvaller och skandaler från de sista fyrtio
åren och var, så vidt en sådan person kunde vara det,
också religiös, som det kallades: hvilket vill säga att hon noga
iakttog alla af kyrkan föreskrifna fastor och helger. Hon
ansåg sig på sätt och vis ega ett slags ansvar i detta
af-seende, emedan hon var lady Widgery och emedan otron
herrskade i landet, och det kunde fordras af lady Widgery
att lägga sitt inflytande i vågskålen for att motväga den.
Derföre var det som hon nästan vågat sitt dyrbara lif, för
att komma till Boston och fira påskhelgen.
Då hon inträdde, välkomnades hon af alla. Lady
Lo-throp skyndade emot henne och helsade på henne med stor
hjertlighet, blandad, som jag tyckte, med ett slags särskild
vördnad. Miss Deborah öfverhopade henne med artigheter.
”Vill ni sitta ned här ett ögonblick och värma era fotter
eller vill ni gå ut i matsalen strax? Det är varmt derute,
också.”
Lady Widgery var tillräckligt varm om fotterna, alla
voro så glada deråt, att vi blefvo högst förundrade.
Derpå vände hon sig till oss och betraktade oss så
skarpt, som om hon i vårt utseende ville läsa vår hela
framtid, och frågade hvarifrån vi kommit. Vi blefvo formligen
presenterade och de strålande ögonen betraktade oss noga.
Man skulle trott att hon med stort intresse studerade oss,
hvilket hon visst icke gjorde.
Vid tébordet, der vi barn hade våra platser bredvid
hvarandra, tillgick det mycket ståtligt och kruserligt, och på
ett obestämdt sätt väcktes hos mig den föreställningen att
den fina, bleka, temligen skröpliga gestalten, som satt der
insvept i svarta sidendraperier, var någonting
utomordentligt upphöjdt och dyrbart. Miss Deborah passade henne
upp, hjertlig och artig i högsta grad, och den älskliga gamla
silfvcrhåriga damen egnade henno en uppmärksamhet, som
likt allt hvad hon gjorde, var idel kärleksfullhet, och lady
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
