Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
märkvärdighet, dock föreföll oss såsom ett af verldens sju
underverk. Vi betraktade med förtjusning och häpnad
koret och altaret, med sina tunga, mörkröda draperier,
upp-fästade med tjocka guldsnören och tofsar, för att ej
bortskymma en hel skara bevingade cheruber, som Tiny
betraktade med stora, häpnande ögon, som om hon sett en
spöksyn. Öfver allt detta syntes ett hemlighetsfullt ord i
ebreiska bokstäfver, omgifvet af en gyllene sol, medan
kyrkans alla läktare pryddes af beundransvärda små,
målade englabilder med långa, gyllene trumpeter i händerna.
Dessa bilder hade blifvit tagna från en sjöröfvare och
skänkta till kyrkan af en engelsk örlogsman, och intet barn,
som en gång sett dem, kunde någonsin glömma dem, det
är visst. Vidare fanns der en stor orgel, hvars underbara
toner för första gången slogo mitt öra. Dertill fick jag också
ett obeskrifligt intryck af att endast fint och förnämt folk
här förrättade sin andakt. Alla damer tycktes likna lady
Lothorp, i frasande silke och brokad; alla herrar buro, som
kapten Brown, skarlakanskappor och hade pudradt hår.
Kyrkan var icke öfverfylld, långt derifrån, men
församlingen bestod uteslutande af en städad och vald krets, som
med oklanderlig noggrannhet följde ritualens alla
föreskrifter. Jag såg med förundran att alla knäböjde och
ned-lutade hufvudet, då de togo plats i kyrkan; till och med
Ellery Davenport knäböjde och dolde sitt ansigte i hatten;
hvarföre han gjorde det, kunde likvisst ingen af oss efteråt
förstå. Miss Debby tog mig under sina vingars skugga.
Hon gaf mig en bönbok, slog upp bönerna för mig och
ledde mina andaktsöfningar under hela gudstjensten, samt
afgaf sjelf sina svar med så hög, klar och bestämd ton,
som ville hon fullkomligt afbörda sig sin del af ansvaret
för det hela. Don ”sanna kyrkan” blef på intet vis lidande,
för så vidt miss Debby hade något att säga. Synnerligen
förundrad och högeligen uppbygd fann jag mig af att se
både henne och andra förnäma damer, göra djupa
bugningar hvarje gång Frälsarens namn nämndes — så förvånad,
att hon var tvungen att klappa mig på hufvudet, för att
påminna mig om att jag borde deltaga äfven uti detta slags
gudstjenst.
Till min stora förundran tycktes Harry vara fullkomligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
