Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hemmastadd i alla dessa ceremonier, och lady Lothrop, som
hade honom under sitt särskildta öfverinseende, åsåg med
förundran och belåtenhet huru han helt lugnt slog upp sin
bönbok och ordentligt följde med hela gudstjensten. Tiny,
som satt mellan den gamla frun och Ellery Davenport,
tycktes, sanningen att säga, något för mycket medveten om
att han, road och uppmärksam, betraktade henne, för att
hennes vördnadsvärda boskyddarinnas försök att lära henne
deltaga i gudstjensten, skulle kunna lyckas. Hon ville all3
icke tillåta honom att hjelpa henne bläddra i bönboken och
vände honom halft ryggen, men såg dock förstulet på
honom under sina långa ögonhår, på ett sätt som ofantligt
roade honom.
Den predikan, som följde på bönerna var af det mest
tröttande och sömngifvande slag. Men som den hölls af
en ordentligen tillsatt apostlarnas efterträdare, så kunde
miss Deborah, ehuru eljest en af de skarpsinnigaste och
klokaste af sitt kön och utan tvifvel i stånd att sjelf hålla
en vida bättre predikan, dock nu sitta kapp rak och med
den vördnadsfullaste uppmärksamhet lyssna till alla dessa
sömngifvande plattheter.
Harry och jag togo oss också båda en liten god lur
under predikan, medan Ellery Davenport gjorde kaniner och
råttor af sin näsduk, för att ställa sig in med Tiny, som
förstulet blickade på honom och skrattade.
Efter gudstjensten kom middagen, hvari vi, för
högtidens skull, fingo deltaga från början till slut, ehuru barn
då för tiden ansågos höra endast och allenast till desserten,
och kommo in på samma gång som russin och nötter.
Jag minnes att Ellery Davenport tycktes vara den, som
lif-vade hela sällskapet och narrade alla att skratta. Han
tycktes vara särdeles road af att reta miss Deborah och
framkalla dessa kraftiga och stränga yttranden angående
staten och kyrkan, hvarpå hon var så frikostig.
"Jag vet inte huru vi skola kunna komma in i
himmelriket numera, någon af oss,” sade han till miss Debby.
”Om jag nu ville blifva konfirmerad, så finnes det ju ingen
biskop i hela Amerika."
”Men tror ni ej att de vilja sända någon hitöfver?"
frågade lady Widgery oroligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
