Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
finna sig,” sade Ellery; ”detta är en följd af vår revolution,
som jag aldrig förr betänkt.”
”Ni kan hånle så mycket ni behagar, Ellery, det är i
alla fall ett obestridligt faktum; det är den största af alla
de olyckor detta ohyggliga uppror medfört.”
”Nej, nej, barn,” sade den gamla frun, ”låtom oss tala
om något annat. Vi hafva varit till skrift och hört bedjas
om ”frid på jordene och. menniskorna en god vilja”. Jag
tänker alltid på salig kungen, hvar gång jag mottager
communionvinet ur de silfverkalkar han skänkte vår kyrka.”
”Ja, sannerligen,” sado miss Debb’y, "skall det icke
dröja länge innan er kongress skänker kyrkan några
silf-verkärl, som den gudfruktige, gode kung Georg gjorde.”
”Det är skåda att gudfruktigt folk alltid äro så
tjock-hufvade,” sade Ellery i en ton, nog hög för att väcka miss
Debbys uppmärksamhet, men för låg för att hennes mor
skulle höra dessa ord.
”Jag skulle tro att det knappt kan finnas en
gudfruk-tigare familj än vår konungs,” sade lady Widgery. ”Jag har
hört att drottning Charlotte hvarje afton gör bön med sina
boffröknar, och vi veta alla huru salig kungen läste böner
för en döende arbetare.”
”Jag vet icke huru det kommer sig,” sade Ellery
eftersinnande, ”men politiska tyranner äro i allmänhet
mycket gudfruktiga. Ju värre politiska missgrepp de begå,
desto längre böner läsa de.”
”Jag håller med er att konungar i allmänhet äro
gudfruktiga,” inföll lady Widgery, ”och ni måste medgifva att
om monarkien gör menniskorna gudfruktiga, så är detta
något som talar starkt till dess fördel, ty ingenting är så
vigtigt som religionen, vet ni väl."
"En mycket djupsinnig anmärkning, min nådigaste fru
och en som gör er urskilning den största heder. Men nu
är frågan egentligen den, huru, under dessa olyckliga
omständigheter en stackare som jag, skall kunna blifva en
medlem af den sanna kyrkan.”
"Jag skall säga dig det, Ellery,” sade den gamla frun
och lade sin hand på hans arm. ”Känn dina fäders Gud
och tjena honom med ett fullkomligt hjerta och en
välvillig själ, så blir allting bra.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
