Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Men äfven då kunde jag ju ej få tillhöra de utvaldas
församling," menade Ellery.
"Du skulle tillhöra de rättfärdigas samfund, Ellery, och
det är det förnämsta af alla.”
”Lilla tant, ni har alltid rätt,” sade han.
Efter middagen företog sig miss Debby att, i stället
för den vanliga bönen och läsningen hålla ett strängt
katekesförhör med alla sina underlydande. Yi barn ställdes i
en rad bredvid tjenstfolket och Harry visade sig vara
ganska väl hemmastadd i katekesen, medan Tiny och jag
måste inskränka våra svar till att upprepa hvad miss Debby
förestafvade oss; och hon företog vår undervisning med en
ifver, som om detta var det enda tillfälle i lifvet för oss,
att få skåda sanningens ljus.
Hvad sjelfva katekesen angår, kan jag ej minnas att
jag ett ögonblick tänkte på meningen af ett enda ord deraf,
ty jeg var fullt upptagen af blotta ansträngningen att ur
minnet upprepa svaren efter miss Debby.
Den enda jemförelse jag påminner mig hafva gjort
mellan denna och don katekes jag hvarje lördag lärde i
skolan, rörde den märkvärdiga lättheten att här besvara den
första frågan, som i stället för att fordra en invecklad
redogörelse för livad som var ”menniskans förnämsta mål” för
tid och evighet, blott begärde att fa veta hvad namn jag
var dömd att bära under min jordiska tillvaro.
Denna första fråga ställdes såsom den lättaste till
Tiny, och hon, som hon alltid gjorde, då man tilltalade
henne, rodnade, smålog så att groparne i kinden blefvo
riktigt synliga, sköt blixtrar ur sina strålande ögon, såg
förstulet bort till Ellery Davenport, som satt der vårdslöst
och halft road, samt svarade ganska tydligt och med
säkerhet, "Eglantino Percival.”
Han lyfte upp hufvudet, som om några gamla minnen
hastigt vaknat, och betraktade den lilla med yttersta
uppmärksamhet; och när Ellery Davenport uppmärksamt
betraktade någon, låg så mycken eld och magnetisk kraft i
hans blick, att den likasom kändes, äfven på afstånd. Också
såg jag att Tiny oupphörligt småskrattade och rodnade och
tycktes vara så lifvad, att hon ej ens visste hvad hon sade,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
