Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”0 Ellery, det gjorde du viil icke!” sade den gamla
frun. ”Jag är viss på att du aldrig stulit någonting!”
”Det liar jag visst, min välsignade tant — plundrat
fruktträd ocli melonbänkar, när jag kom åt. Men det gjorde
ju S:t Augustinus också, och han blef icke omvand förrän
han var trettio år och dertill felas mig ett godt stycke
ännu, och således kan ni ännu ha godt hopp om mig.”
”Nej, Ellery, nu får ni bestämdt icke tala mera, så
länge barnen äro uppe," sade miss Debby och ringde
kraftigt, hvarpå mrs Margery genast infann sig, tillsades att
inkomma med ljus och följa barnen till sängs, hvilket också
strax derpå skedde.
Då man sade godnatt, var det vanligt att alla snälla
barn kysste det öfriga sällskapet; men då Tiny skulle
genomgå donna ceremoni, både denna afton och aftonen förut,
förbisåg hon beslutsamt Ellery Davenport, och fast hon
med påtaglig hjertlighot kysste alla omkring honom, drog
hon sig alltid undan så snart han försökte nå hennes röda
läppar. Men till ersättning vände hon sig om i dörren,
då vi gingo ut, och gaf honom en afskedshelsning, med en
min af en liten prinsessa, och jag hörde honom säga:
”Kors, så ypperligt hon gör det!"
Sedan vi gått (detta har jag, som vanligen är fallet
med historieberättare, fått veta af andra) vände han sig
till lady Lothrop och sade:
”Förstod jag henne rätt, eller sade hon icke att hon
hette Eglantine Percival, och är hon icke ett slags
hittebarn?”
”Alldeles," sade lady Lothrop; ”båda dessa barn äro
fader- och moderlösa, och en fattig qvinna, som dog i en
af våra grannbyar, lemnade dem efter sig der. De se ut
att vara af bättre härkomst och väl uppfostrade, men vi
kunna ej på något sätt få veta hvilka de äro."
”Jaså,” sade Ellery Davenport; ”jag kände en gång en
ung engelsk officer, som hette Percival och som var en
temligen öfverdådig sälle. Han var en gång, tillika med
många andra, ute på landet hos mig. Då han reste, hade
han, såsom rätt ofta var händelsen, icke just så god reda
på hvad han gjorde, och han tappade eller qvarlemnade en
plånbok derute, hvilken någon af tjenstfolket sade sig hafva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
