Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inlagt i en byrålåda, och som kanske ligger der ännu.
Det kunde vara en möjlighet att der funnes papper som
kunde sprida något ljus öfver dessa barns härkomst, efter
de bära samma namn som han. Om jag minnes rätt,
påstod han sig vara slägt med en förnäm familj i England,
och det kunde vara möjligt, ifall vi kunde skaifa oss säkra
underrättelser, att skrämma honom eller få honom att
blygas för sitt handlingssätt, och sålunda förmå honom att
göra något för barnen. Jag skall taga reda på slägten
Percival när jag kommer till England nästa vinter, och se
till om vi kunna få någon ledning för våra
efterforskningar. Troligen hafva barnen ingen rätt till sitt namn.”
”Åh, det vill jag icke tro,” sade lady Lothrop; ”de
tyckas vara så väl uppfostrade.”
”Nå, det är ju möjligt att Percival var gift, men jag
minnes att jag hörde att han hade ett fruntimmer hos sig,
som han aldrig förde ut i verlden och som bodde på landet,
och att han aldrig talade om henne, samt att hon allmänt
ansågs vara hans mätress, icke hans hustru."
”Jo,” sade en späd stämma bakom honom som kom
hvarenda person i rummet att spritta till, ”jo, mr
Davén-port, min mor var min faders lagliga hustru.”
Elden hade brunnit ned och ljusen voro icke ännu
intagna, och Harry, som af miss Margery blifvit skickad för
att fråga något om anordningarne för natten, hade osedd
kommit in och stod väntande på tillfälle att få framföra
budskapet. Han närmade sig, darrande af rörelse och blek,
men modig. Alla blefvo naturligtvis helt häpna då han
fortfor:
”De togo min mors vigselring för att betala likkistan
med, men när hon lefde, bar hon den alltid, och berättade
mig ofta huru det var, när den sattes på hennes finger.
Men,” tillade han, ”samma natt hon dog, sade hon mig att
jag icke hade någon annan fader än Gud.”
”Och han är en fader öfver allt hvad fader heter!”
sade den gamla frun alldeles öfverväldigad af rörelse och
slöt gossen i sina armar. ”Var icke ledsen deröfver, älskade
barn; Gud skall säkert hafva omsorg om dig."
”Jag vet att Han skall det,” sade gossen högtidligt;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
