Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eu bok, det förefaller mig att inte vara riktigt rätt. För
min del, vill jag hellre ha böner som komma rakt från
hjertat. Men, bevare oss, hvar och en har sitt sätt, förstås; och
jag är inte så påståelig som Polly, jag. Ja, jag tror
minsann att om den qvinnan fick som hon ville, skulle ingen
få lof att göra det minsta annat än just hvad som
behagade henne. Ni såg väl inte Kittery-vapnet, eller hur?"
Jo, det hade vi sett och Harry beskref noga det i glas
och ram infattade broderiet, som utgjorde en af förmakets
prydnader.
”Så ni säger att det var ett lejon som satt på
bak-fötterna?” sade Sam. ”Det är hvad do kalla rampant,
det der — och så var der en nyckel och en
pappersremsa? Jo, sådana der vapen ä’ märkvärdiga, och jag undrar
inte på att folk liksom hänger fast vid dem; men efter
som Kitterys äro tories, så faller det sig naturligare för
dem att intressera sig för sådant der. Vet ni hvar fru
Kittery gömmer sitt silfver om nätterna?”
”Nej,” sade jag, "vi gingo till sängs tidigt och sågo ej
hvar silfret blef af."
En dylik fråga från någon mindre oskuldsfull själ än
Sam Lawson, kunde hafva ansetts som en farlig antydan
om fallenhet för att tillegna sig andras egendom; men ho3
honom betydde den blott en yttring af den eviga
kunskapstörst, som var karakteristisk för honom.
Vårt besök i Boston medförde mera godt for oss än
vi någonsin kunnat ana. Efter ett par dagars förlopp kom
lady Lothrop på besök och hade ett långt, enskildt samtal
med fruntiinmerna i vår familj, hvarefter det till min stora
förtjusning blef tillkännagifvet för Harry och mig att vi
kunde fä börja att läsa latin, om vi så ville, och att om
vi voro flitiga, snälla gossar, skulle det gifvas oss tillfälle
att afsluta vår uppfostran vid akademien.
Jag blef nästan bedöfvad af denna stora underrättelse,
och bådo Harry och jag skyndade att lätta vårt lijerta
genom att meddela densamma till Tiny, som sprang upp
och omfamnade och kysste oss med en opartiskhet, som hon
i senare år alldeles förglömde att utöfva.
"Jag är glad, efter ni så gerna vilja läsa,” sade hon
"men nog tycker jag det skulle vara rysligt att läsa latin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
