Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Jag fick sedan veta att jag hado den kära goda fru
Kit-tery att tacka for min lycka. Hon hade fattat deltagande
för mig, och då hon var rik och ej mera hade någon son,
beslöt hon trösta sig med att till en fattig gosses
uppfostran använda en del af den rikedom, som egentligen skulle
kommit på hennes eget barns lott.
Att uppsöka fattiga gossar och förskaffa dem en god
uppfostran, har alltid ansetts vara en prisvärdig
sysselsättning för våra prester. Skolmästaren i distriktskolan
undervisade litet i latin, men lady Lothrop förklarade nådigt, att
för närvarande skulle d:r Lothrop på en viss timma hvarje
afton vara redo att höra våra lexor; och läsaren kan vara
förvissad om att vi flitigt läste öfver dem, för att med
heder bestå inför en sådan lärare.
En favoritplats för våra studier skall jag aldrig
glömma. Den glittrande ström, hvarvid min morfaders qvarn
var belägen, hade just nedanför dammen bildat en
liten ö, dit man lätt kunde komma, om man vadado genom
det grunda vattnet, öfver de mångfårgade kiselstenarne. Ön
var tätt beväxt med buskar, som alla voro väfda samman
genom en vild vinranka; men derinne hade jag sjelf röjt en
liten plats och uppbyggt ett slags wigwam af bark och
pålar, som jag sett indianerna göra. Det var detta ställes
förnämsta behag att’ ingen lefvando själ visste om dess tillvaro;
det doldes alldeles af de täta buskarna och då dessa ej
erbjödo något lockande för den som såg ön från stranden,
var denna fristad min, helt och hållit min. Der läste jag
och studerade; der tänkte och drömde jag.
Aldrig hade jag haft hjerta att för någon annan
gosse visa denna skogshydda, denna fe’everld, så närå den
yttre verlden; men Harry, med sitt lugn, sin finkänslighet, sin
sympatetiska tystnad, tycktes mig vara ett ypperligt
sällskap och värd att dela min lyckliga enslighet.
Vi flyttade nu min fars latinska böcker ut i ett
simpelt skåp, som vi uppbyggde i vår skogshydda; och der,
med vattnet sorlande mot stranden och aftonsolen
blickande in mellan de gröna vinlöfven, medan bofink och
liärm-fågel sjöngo för oss, der lärde vi oss våra lexor. Ännu
mer, vitillbragte der många stunder med angenäm läsning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
