Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och jag liar ännu q var ett utdrag ur Plutarch, som vi
under denna sommar skrefvo ut.
Tiny fordrade naturligtvis att vi allt emellanåt skulle
bära henne i ”gullstol” öfver till ön, så att hon skulle få
inspektera våra arbeten och vi läste våra uppsatser för
henne; ifall någon af dem då behagade henne, påyrkade hon
genast att vi skulle komma öfver till miss Mehetabels gård,
och gifva en dramatisk föreställning öfver samma ämne.
Lördagseftermiddagen ansågs sedan evärdliga tider
för barnens tillhörighet, och hårdhjertad skulle den lärare
eller de föräldrar i sanning vara, som kunnat beröfva de
små dessa gyllene timmar. Visst är att hvarken min
mormor eller miss Melietabol kunde göra sig skyldig till en
sådan grymhet.
Våra lördagseftermiddagar tillbragtes vanligen såsom
Tiny befallte, och då hon hade en afgjord böjelse för
dramatiken, bestodo våra nöjen förnämligast i improviserade
skådespel under miss Tinys ledning. Detta roade oss
obeskrifligt; våra föreställningar hade för oss en
verklighet och ett lif som öfvergick allt begrepp.
En gång minnes jag att vi utförde Esthers historia,
då Tiny, utstyrd i ett stycke gammal blommig brokad,
jemte många andra grannlåter, som hon funnit i
vindskontoret, föreställde Esther; Harry var Mordekai och jag
Aha-sverus.
Det svåraste var att finna en passande Haman. Men
då det för skådespelets moraliska effekt var alldeles
oundgängligt att Haman skulle hängas på scenen, förledde Tiny,
genom smekningar och goda ord vår gamla gula hund,
Bose, att åtaga sig denna roll, under det hon mod flytande
vältalighet undervisade honom, huruledos han skulle se ond
ut och morra, när Mordekai gick förbi — hvilket senare
Bose, som var den beskedligaste hund i kristenheten,
hade mycket svårt att lära. Han ville bara sitta på
bakbenen med det lugnaste, hedersammaste utseende, och
slicka sig om munnen med sin stora, röda tunga, med en så
afgjort lustig min, att hela effekten gick om intet, tills
Tiny, bragt till förtviflan, dolde sig under en gammal stickad
sidenkjortel, och framkallade det rätta uttrycket, just i rätta
ögonblicket, genom att kraftigt draga den hederliga hun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
