Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
natt ha själasäljarne trängt sig in i hennes hus och röfvat
bort både henne och alla barnen, och gifvit sig af till
staten York för att sälja dem som slafvar. Jake Marshall
gick förbi hos oss i morgse och han talte om det för mig.
Jake, han hade varit öfver till moster Proddy, för att fira
jubelfesten, och ett stycke från första gästgifvaregården
mötte han vagnen, och Nancy, hon ropade åt honom huru
det var, och han hörde en af karlarne svärja öfver henne.
Det var två karlar med i vagnen och de körde som gal-
ningar, och jag sprang bums ned till mr Sheril, för jag vet
att hans häst aldrig kommer ur springtakten, och är bra
van att sätta sig i gång i en hast. Men, du min milde!
om han också kunde finna dem, hvad skall han kunna gö-
ra? Han kan inte stort mer än flyga på dem, som en
gammal höna; så jag kan inte so hvad som är att göra.”
”Jaså,” sade morfar och steg upp, ”är det så, då är
det också tid för oss alla att röra på oss; jag går strax
öfver till Israel Scran och får honom och båda
bodgossar-ne med mig, och jag tänker vi skola bli tillräckligt
många för att lära dem taga reson. De der stråtröfvarne taga
alltid vägen till Newyork. Gossar, gå ut och sela på vår
gamla häst och drag ut vagnen, och om Eliakims vagn
håller ihop, kunna vi åka allesammans.”
”Kors, jag skulle bra gerna vilja följa med,” sade Sam
Lawson. ”Jag har just ingenting annat för mig i dag än
hvad jag gerna kan skjuta upp."
”Det har ni aldrig,” inföll moster Lois; ”det är just
olyckan med er, det.”
”Ja, se jag tänkte,” fortsatte Sam, ”att Jake och jag,
vi ha så många gånger vandrat de der vägarne, att vi ha
reda på alla gångstigar och genvägar och tockeder. Och
så äro vi bra nog bekanta med några af de
häyindiangub-barne, och skickar man en sådan ut att spåra upp någon,
så är han så god som en jagthund.”
”Hör på, min far," sade moster Lois, ”det är troligt
nog att Sam har rätt i hvad han säger. Säkert är att han
har bättre reda på allt det der, än en flitig, ordentlig man
borde hafva, och det är synd att icke låta honom få
göra litet nytta, när han någon gång kan det.”
”Just så!” sade Sam; ”det är förnuft i det der, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
