Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag följer väl med till Israel Scrans bod. Ni vet ju, ni
kan inte få mer än en af gossarne, ty någon skall väl
vara hemma och se efter boden; men jag skall säga er en
sak — jag är ingen dålig hjelp mot sådana der
slafhand-lare. Jag skulle hamra på dem så gerna som jag
någonsin hamrat på en hästsko; och en mor är en mor, och barn
äro barn, om de också äro svarta, det säger jag."
"Sam, ni är en beskedlig karl,” sade mormor gillande.
"Men, seså, gå nu bara.*
Här hade vi således nu något som hindrade gårdagens
upphöjda stämning från att falla ned till hvardagslifvets
plattheter.
Harry och jag sprungo genast öfver till Tiny, för att
berätta den stora nyheten, som Tiny ögonblickligen med all
sin vältalighet framställde för miss Rossiter och Polly,
hvar-efter vi gåfvo våra känslor luft genom att strax rusa upp
i vindskontoret och anordna en dramatisk föreställning, hvars
hufvudpunkt var den tillämnade befrielsen. Rollerna
fördelades bland Tinys dockor, och vi galopperade fram och
å-ter öfver vindsgolfvet med en liten dockvagn på ett sätt,
som skulle varit fullkomligt outhärdligt för hvar och en
mindre tålmodig och välvillig person än miss Rossiter.
Nu var det emellertid så, att hon delade den allmänna
oron i så hög grad att hon ögonblickligen tog på sig sin
hatt och skyndade till prestgården, för att gifva sina
känslor luft i ord, medan Polly, uppkommen på vinden, med
välbehag lade den ena af de gamla bössorna till kinden,
och förklarade att hon "skulle ingenting högre önska än att
få lossa ett skott på de der kanaljerna.” Och sedan
be-skref hon huru hon i sin ungdom bott i Maine, der
"pantern” om nätterna gick omkring deras stockhydda och tjöt
och morrade, och huru de alltid hade bössorna laddade,
samt huru en gång hennes mor, i sin mans frånvaro, hade
upptäckt en panter, som träade i närheten, och hållit
honom qvar der han var, genom att hota honom, hvar gång
han försökte gå ned, tills mannen kem hem och sköt
honom.
Medan Polly sålunda med historier från sin
ungdomstid och lifvet i skogarna väckte det största intresse, hade
miss Rossiters berättelse i prestgården åstadkommit ett lik-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
