Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oss, just som vi kommo uppför en lång, krokig backe,
och då smällde de på, ska’ jag säga och det har af
ut-före, med en fart, så — och då, ska’ jag säga, skakade
barnen som om de varit lika många pumpor, och en af de
välsignade gamla ungarna flög rakt ur vagnen och i diket
och hoppade upp sjelf, qviek som en syrsa, och skrek
inte en smula, heller. Yi kundo inte stanna och taga
ungen med, utan bara körde på och mr Sheril han skrek;
Ptro! Ptro! stanna! tag fast tjufven!" så mycket han
orkade skrika; och de bara skrattade åt honom. Men öfverste
Davenport, han kom ridande som en blixt, och han red
rakt förbi dem och vände tvärt om och emot deras
hästar så att de trängdes af vägen, och vagnen stjelpte, och
karlarna föllo omkull, och i ett ögonblick hade öfversten
den ena i kragen och sin pistol rakt för pannan på den
andra. Nu, säger han, om ni rör er af fläcken, är ni
död!”
”Nå, mr Sheril, han springer efter den andra — han
menar alltid väl, mr Sheril — och han tar ett långt skutt
och faller midt i ett björnhallonsnår, och sliter sönder sina
byxor, så illa, som om himmel och jord skulle skiljas åt.
Och, ser ni, vi hade aldrig fått dem om inte öfverste
Davenport varit med. Han höll pistolen för pannan på den
andra kanaljen och sade att han var dödsens om han
rörde sig, och karlen han var nära nog vettskrämd, och han
skrek och bad om barmhertighet så att det riktigt kunde
göra en godt att höra det.
"Nånå, summan af saken var den, att när Israel Scran
och hans pojke kommo med den andra vagnen, togo dessa
fram repen och bundo dem ordentligt och fiirde dem till
arresten, och der tänker jag de få sitta en stund och
besinna sina synder. Men, du min milde, så er onkels byxor
sågo ut, miss Lois! ser ni han fick höra olyckan innan han
var klädd, och i brådskan tog han på sig sina nya
söndagskläder, och det var då stor synd. Men han menar
alltid så väl. Det är bara skada att han aldrig tager sig
tid att tänka sig för. Se, jag tror nu att folk borde taga
allting lugnt. De der, som alltid ha så brådtom, råka
också alltid så illa ut, och det säger jag jemt till Hepsy
också."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
