Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nande deltagande. Ellery Davenport förklarade sig villig
att genast sluta sig till de förföljande, och då han var
ung och kraftfull och ”hade tankarne med sig,” var detta
anbud af högsta värde. Miss Deborah Kittery, å sin sida,
förklarade att dylika brott mot lag och god ordning, voro
ingenting annat än just hvad man kunnat vänta i ett
demokratiskt samhälle, till hvilken mening miss Kossiter och
pastorn småleende lyssnade utan att svara, hvarföre den
värda damen åtminstone kunde trösta sig med att hon hade
gifvit dem något att tänka på.
Hela don lilla staden hade för dagen råkat i jäsning,
ty Nancy var en stor gunstling hos alla och omistlig vid
bröllop, på valdagskalaser och vid andra stora fester. Att
röra vid henne, var derföre att tillskansa sig en af
Old-towns kommunala tillhörigheter. De dagdrifvare som
dinglade, med hälarne högst, öfver staketet på värdshusets
veranda, talade stort om statens pligter, och åtskilliga voro
af den mening att president Washington utan tidspillan
borde underrättas om denna tilldragelse. Mormor gick hela
dagen omkring i mycket upprördt tillstånd, förklarande att
”det här var just vackert, minsann,” och spådde att vi nog
skulle vakna en morgon och finna att Cesar blifvit stulen
och bortförd för att säljas. Harry och jag lugnade den
fasa som häraf väcktes i negerns sinne, med en liflig
be-skrifning på de båda muskedunder som fuunos i miss
Rossi-ters vindskontor, och på den nytta vi skulle hafva af dem,
i händelse af ett anfall på Cesar.
Jagten företogs emellertid med så mycken kraft och ifver,
att innan månan gick upp samma afton, fångarne i triumf
fördes tillbaka till Oldtown och inlogerades för säkerhets
skull hos mormor, som icke sparade på traktering — det
var naturligt.
Om någon var lycklig denna afton, var det Sam
Law-son, som satt i spiselvrån, smuttade sin cider och
berättade sina äfventyr.
”Bevare oss väl! var det icke en Försynens skickelse
att vi togo öfverste Davenport med oss! Han kunde tala
till de der bofvarna så de darrade i sina skor. Nå, kan
tänka, när vi först fingo syn på dem, mr Sheril och jag,
ty vi voro i den första vagnen, och vi sågo dem framför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
