Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag har uppgjort den teori, att i hvarje fall, en viss grad
af snille horer dertill — snille som icke utvecklar sig i
litteratur, utan i sällskapslifvet, och som egnar sig åt
konsten att behaga, likasom andra konstnärer egna sig åt
målning eller poesi.
Tiny var icke så litet egensinnig; hon hade ganska
bestämd smak och ville gerna få sin vilja fram; men hon
hade af naturen fått en passion att behaga och roa alla,
och hade blifvit begåfvad med olikartade talanger i denna
riktning, som ända från barndomen gjorde henne till en
välkommen och efterlängtad gäst i hvarje krets. Det fanns
icke i Oldtown ett ansigte så fåradt af bekymmer, att
det icke klarnade vid åsynen af Tiny; hon kunde ju sjunga
och dansa och härma djur och menniskor, och strö infall
omkring sig som en skur af glänsande meteorer. Blott man
var road af henne, var det henne fullkomligt likgiltigt hvem
hon roade. Hon kunde använda sina talanger lika väl för
att roa Sam Lawson eller några kringströfvande indianer,
som för hvem som helst af oss. Hon brukade springa
efter pastorn, der han långsamt och ståtligt spatserade utför
gatan och rycka i hans rockärm, och hans allvarliga
ansigte drog sig alltid till ett småleende, då han fick se henne.
Pastorns fru och moster Lois och miss Deborah Kittery
brukade visserligen i sin ensamhet sörja öfver hennes brist
på känsla för det passande, när hon sålunda för personer
af lägre klassen utvecklade sin förmåga att roa och
underhålla. Men de skrattade så att tårarne tillrade öfver deras
kinder och deras gamla harnesk af hvalfiskben knakade,
när Tiny utförde samma scener för en vald krets af deras
vänner.
Vi hafva sett huru fullkomligt hon beherrskade Polly,
och huru omöjligt det var för miss Eossiter, att på henne
tillämpa de lärdomar hon fann i sina uppfostringsböcker.
Den tidens mönster för unga damer beskrefs på det
nogaste af Lucilla Stanley i hennes bok: ”Celebs, sökande
sig en maka”. Men när miss Mehetabel njutit tillräckligt
af dessa rytmiska sentenser, som beskrefvo hjeltinnan,
såsom "icke sä mycket fulländadt skön, såsom icke mera
fulländadt elegant” — detta mönster af rättskänsla, som
alltid rodnade i rätta ögonblicket, talade i rätta ögonblic-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
