- Project Runeberg -  Småstadslif. Amerikansk sedemålning / Del 2 /
64

(1871) Author: Harriet Beecher Stowe Translator: Mathilda Langlet
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

rörde eller roado henue, berättade bon oss genast. Hon
tycktes omöjligen kunna vara lugn förrän hon bevisat oss,
att hon hade alldeles rätt, eller låtit oss dela sina
talangers triumfer eller sin nedslagenhet, när hon någongång
misslyckats i sina företag.

Staden eller byn Cloudland, dit vi nu skulle begifva
oss, låg pä två dagsresors afstånd; och såsom man den
tiden reste, ansågs färden dit vara ett så stort företag, att hela
familjerådet i minst fjorton dagar förut talade derom och
betraktade den ur alla tänkbara synpunkter. Vår morbror,
den hederliga, beskedliga landtmannen, om hvilken jag
förut talat, hade några små affärer deruppe, i anledning af ett
hans hustru tillfallet litet arf, och framkastade som en
möjlighet att han skulle resa mod oss dit. Ett så vigtigt
förslag måste naturligtvis af hela slägten betänkas och afgöras.
Mormor och mostrarno och min mor desslikes, vände och
betraktade det i flera dagar, alldeles som en flock höns
vänder ett kornax på alla sidor och ser på det från alla
tänkbara håll. Onkel Plygikring hade allvarsamt tänkt på
att erbjuda oss sitt ekipage, men man medgaf allmänt att
hans ständiga hjelpsamhet hade försatt det i ett sådant
skick,- att den backiga vägen uppåt bergen ovilkorligen
skulle göra slut derpå, och sålunda beröfva massor af
Old-towns qvinliga befolkning ett ekipage, som var lika mycket
deras eget, som om de sjelfva underhållit det.

Jag vet ingen, som kunnat lemna Oldtown, hvars
förlust skulle blifvit så allmänt känd och beklagad, som lilla
miss Tinys. För det första hade hela Oldtown vant sig att
betrakta henne som ett slags Regementets dotter, och för
det andra var Tiny en af dessa sällskapliga varelser, som
öfverallt göra bekantskaper, besöka alla, taga reda på allas
affärer, och då och då äro till hands med en liten väntjenst
i nästan allas bekymmer och besvär.

”Nå, du min milde!" sade Sam Lawson, "huru skola
vi bära oss åt utan Tiny? Det begriper jag inte. Det
finns ju inte en hund en gång, af dem som gå med i
kyrkan, åtminstone, som inte viftar på svansen, när han får
se henne. Jag tänker hon har reda på hvarenda
gäckfågels, törnskatas och ängslärkas bo, som byggt här under
de* sista fem åren, och hur de der fåglarna skola kunna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:40:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/shbsmastad/2/0068.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free