Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lägga ägg och kläcka ut ungar när hon är borta, veta de
bäst sjelfva, kan jag tro. Bevare oss väl! Den flickan kan
sjunga så likt en koltrast, så att man knappt kan veta om
det är hon eller fågeln,, som qvittrar. Jag kan då också
berömma henne för en sak: hon drager ilskan ur Hepsy
som ingenting, och hon är ungefär den enda skapado
varelse som det kan; men somliga aftnar när hon var nere
hos oss och lekte kurra gömma med barnen, fick hon många
gånger Hepsy så slät och slickad, att det var riktigt
roligt att vara i lag med henne. Jag för min del är bra
ledsen öfver att hon skall resa och barnen bli ledsna med,
allihop.”
Polly, för sin del, arbetade natt och dag på Tinys
utstyrsel, och grälade och bannade sig sjelf för en och
annan tår, som emellanåt droppade ned på de hvita förkläden
hon strök. Aftonen föro afresan kom Polly in i Tinys rum
och ville nödvändigt förära henne sitt guldper Iband, den
enda verldsliga fåfänga, som denna stränga puritanska
jungfru någonsin tillåtit sig. Tiny blef helt rörd och föll
henne oom halsen.
”Åh, Polly! Nej, nej, du kära älskade gamla vån, du
har varit mycket för god mot mig, och jag har nära nog
plågat dig till döds, och du skall icke gifva mig dina
stackars, älskade gamla guldperler, utan behålla dem sjelf, ty
du är sjelf så god som guld, och derföro är det vida bättre
att du har dem sjelf.”
”Ack, Tiny, mitt barn, ni kan icke se in i mitt hjerta,"
eade Polly och skakade högtidligt på hufvudet; ”om ni blott
kunde se hvilken syndens afgrund det är!”
”Jag tror inte ett ord af allt det der, Polly."
”Ah! Men ser ni, Tiny, Herran ser oss icke såsom
menniskor se oss!”
”Jag vet det," sade Tiny; "Han är tusen gånger mera
barmhertig, och ursäktar oss tusen gånger oftare, än vi
sjelfva kunna göra inför våra vänner eller för oss sjelfva.
Du vet ju att Bibeln säger: Han känner vår svaghet; Han
vet att vi äro stoft och aska.”
”0 Tiny, Tiny, ni var alltid ett förunderligt barn att
kunna tala!” sade Polly och skakade tviflande på hufvudet,
"men ni vet ju att hjertat är så bedrägligt, och sedan är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
