Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det också den faran, att yi kunna misstaga oss på naturlig
rörelse och gudomlig nåd.”
"ih, jag tänker det finnes alla möjliga faror, jag,"
sade Tiny; ”det måste ju så vara. Jag vet nog att jag
bara är en liten oförståndig fågel, men Gud vet det också,
och Han har tagit sig af så många andra små oförståndiga
varelser, så att jag fruktar ingenting. Han skall icke låta
mig bedraga mig sjelf. Du mins väl, Polly, då den der
lilla fågeln kom in i rummet häromdagen, huru mycken tid
vi använde, du och jag och miss Itossiter, för att hindra
den att krossa sitt enfaldiga hufvud mot en spegel, eller
flyga rakt in i elden, och dylikt, samt huru glada vi blefvo
när vi väl fått den ut i fria luften igen. Jag är viss på
att vi ej äro hälften så goda som Gud är, och om vi göra
oss så mycket besvär med en stackars liten fågel, som vi
ej sjelfva skapat och icke hade något med att göra, så
måste väl Han bekymra sig vida mer om oss, som äro Hans
barn. Och Gud är den enda Fader jag någonsin haft
eller vetat utaf.”
Detta allt var, efter Pollys tanke, mycket väl sagdt,
men ändå bäfvade denna trogna varelse i andanom för den
unga flickans salighetshopp. Kundo ej denna trosvisshet
vara blott naturlig religiös känsla och icke öfvernaturlig
nåd? Och derföre sade hon darrande:
"O Tiny, har ni alltid haft denna känsla för Gud?
Fanns det icke en tid då ert hjerta uppreste sig mot
Honom?
”Jo visst,” sade Tiny; "när miss Asphyxia talade med
mig om Gud, tyckte jag att jag aldrig skulle komma att
bry mig om Honom och jag läste aldrig mina böner. Men
när jag kom hit till tant, var hon så kärleksfull och god,
att jag började förstå huru god Gud måste vara — ty jag
vet att Han är ändå kärleksfullare än hon, eller du, eller
någon menniska kan vara. Det är ju så, eller huru? Du
vet ju Bibeln säger att Hans kärlek och godhet är oändlig.”
Hvad som i detta tal gaf Polly största orsak till
belåtenhet, var erkännandet af att det funnits en bestämd
tidpunkt, då hennes unga väns känslor undergått en
bestämd förändring. Hädanefter tyckte hon sig kunna vara
lugn — utan att ett ögonblick besinna huru mycket hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
