Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
undra hvad hon skulle bära nästa morgon. En dag kom
hon in i skolan, skön som Ariadne, med sina gyllene
lockar svallande öfver och omkring ett slags krona af
rosenlager. Hon föreföll oss som en lefvande idyll. Vi sågo
alla på henne och sade henne artigheter, hvilka hon
mottog, såsom alla dylika, med den mest oförställda och
strålande belåtenhet. Mr Rossiter var denna morgon vid
särdeles dåligt lynne. "Om ni blott hade hälften så stor
förmåga att pryda insidan af ert hufvud,” sade han, "vore
det alltid något hopp om er.”
Tinys ögon fylldes af tårar; hon kastade de olyckliga
blomstren genast ut genom fönstret och lutade sig
beslutsamt öfver sin bok. Under fritimman vandrade hon ut
med mig i grannskapet, bakom skolhuset, och vi satte oss
ned på en mossbevuxen stubbo, under det jag, efter bästa
förmåga, försökte trösta henne.
"Jag bryr mig inte om det, Horace,” sade hon, "jag
bryr mig alls inte om det!” och hon strök med en häftig
rörelse bort sina tårar. "Men jag skall tvinga den
mannen att blifva min vän — du skall få se att jag gör det.
Han skall hålla af mig innan jag reser härifrån — nu är
den saken klar! Jag frågar ej efter om han bannar mig.
Jag skall gifva efter och göra precist livad han säger,
men jag skall också segra till slut — det skall du få se."
Och från denna stund började verkligen miss Tiny att
borsta sina lockar så släta, som dylika upproriska lockar’
möjligtvis kunde låta sig borstas, klädde sig lika enkelt
som Esther och började läsa, som om det gällde hennes
lif. Hon upptog alla mr Rossiters bannor och snubbor
med den förundransvärdaste ödmjukhet, och nu fingo vi
till vår förvåning se hvilket ypperligt hufvud denna lilla
flicka hade. Det var knappt mer än en vecka eller två,
sedan hon begynte med latinska grammatikan, som hon,
utan att bry sig om några mellanliggande studier, helt
hastigt stod midt i en klass, som läst latin ett år och nu
begynte Virgilius, höll jemna steg med lärjungarne der,
och var i många afseenden utan motsägelse främst. Den
kraft hvarmed den yra ungen nu började arbeta, den ifver
hvarmed hon bläddrade i lexikonet eller slog om bladen i
grammatikan, den inspiration hvarmed hon uppfattade den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
