Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
predikofårder till aflägsna landtförsamlingar. Der stod ett
brunt skolhus i den ena dalen, ett rödt skolhus i den
andra dalen, ett på toppen af kullen och ett vid dess fot
och så vidare, på många mils omkrets; och mr Avery
predikade alltid i något af dem hvarje afton. Vi tyckte
mycket om dessa utfärder, emedan de ofta förde oss midt
i de vildaste och mest romantiska bergstrakter, och vi
tyckte ännu mera om dem, derför att mr Avery var en
person, som alltid kunde vara sällskaplig och angenäm för
hvarje mensklig varelse, som för tillfället var i hans
närhet.
Med de unga var han ung — ung i det animala
lif-vets kraft, i det stora nöje han fann i jagt, fiske och
utfärder till häst. Med bonden var han bonde. Uppfostrad
på en bondgård, från sin tidigaste ungdom van vid
helso-samma landtmannaarbeten, hade han ännu bondens blick
och bondens måttstock för allt detta, och folket kände att
han var, så att säga, ”kött af deras kött och ben af deras
benom.” Det var ett ordspråk bland dem, att när mr Avery
gräfde flitigare än vanligt i sin potatistäppa, blef hans
predikan också bättre än vanligt, påföljande söndag.
Men nöjsammast var dock en sådan utfärd, när mr
Averys väg fördo oss uppåt en präktig bergsflod med godt
forellfiske. Då brukade han, mr Eossiter, Harry och jag,
med vår aftonvard i rockfickan, begifva oss af medan
solen ännu stod högt på himmelen, för att sedan inträffa i
det röda skolhuset då ”ljusen tändes,” som det hette i
kungörelsen om dessa aftongudstjenster.
Den som ej sett mr Avery förr och händelsevis råkat
möta honom en sådan afton, skulle kunnat föreställa sig
att han i hela sitt lif aldrig tänkt eller drömt om något
annat än att meta laxöring, med sådan abandon hängaf
han sig deråt. Han tycktes hafva indianens skarpa blick,
snabba hand och ljudlösa fot, och fisken nappade på hans
krok som om den hlifvit lockad dit genom trollkraft. Så
upptagen var han ofta, att vi voro tvungna ständigt
påminna honom om tiden för predikan och till och med ibland
med handkraft draga honom ifrån stranden. Derpå doldes
vårt byte i något busksnår och pastorn skyndade med ännu
våta fotter in i skolhuset, men en gång der, var han lika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
