Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så fullt upptagen af arbetet med att frälsa syndare, som
nyss med att fånga laxöringar. Han bevisade, förklarade,
uppställde satser, försvarade dem, bemötte inkast och såg
under tiden från det ena skarpa, livassögda ansigtet till
det andra, för att se om man förstått honom rätt. De
kalvinistiska läror jag förut antydt, hade, naturligt nog,
hos dessa tänkande menniskor sått ett rikt utsäde af
tvif-vel och inkast mot hvad som förkunnades dem. En stor
del af mr Averys arbete bestod i att undanrödja dessa
tvifvel, och sätta förnuftiga meningar i deras ställe. Han
måste veta sig hafva träffat någon, eller hafva sagt något,
som varit till nytta för någon af hans åhörare, veta sig
hafva hjelpt dem åtminstone ett eller par steg framåt,
om han skulle vara någorlunda nöjd med sitt dagsarbete.
Sedan predikan var slut, brukade pastorn och mr
Ros-siter disputera och motsäga hvarandra under hela
hemvägen, medan Harry och jag, ett litet stycke efter dem,
jem-förde våra anteckningar. Framkomna till prestgården
möttes vi alltid af Esther och Tiny, Tiny full af öppen, glad,
bekymmerslös hänförelse, Esther med ett blygt, hjertligt
välkommen, som sade vida mindre och kanske menade vida
mer. Derpå förevisades våra hemförda skatter; bordet
dukades, pastorn, mr Rossiter, Harry och jag, sysslade alla
med att’ rensa vår fisk, och sedan ställde sig mr Avery,
med suveränt förakt för Dinahs och för öfrigt alla
fruntimmers kokkonst, vid spiseln och stekpannan, och våra
laxöringar kommo på bordet, tillagade så som dylik
ypperlig fisk egnar och anstår. Det borde riktigt hafva fröjdat
livarje laxörings hjerta, om han vetat huru högt han
skattades och huru fullkomligt mr Avery respekterade hans
värdighet, och vid tillagningen gjorde honom full
rättvisa.
Harry och jag voro nu verkligen så hemmastadda,
som söner i huset. Visserligen bodde vi hos rektorn, men
vi voro nästan så ofta i prestgården, som om vi tillhört
hushållet der. Vi arbetade i trädgården, vi sutto och
pratade i Esthers och Tinys rum. Vårt vindskammarfönster
låg midt emot deras, och då vi läste hemlexor, brukade
vi ropa öfver till hvarandra, fråga huru lång lexan var,
hvilket ord som var stamord för det eller det verbet, eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
