Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
livad som eljest kunde falla oss in. Ibland, då vi en
stilla sommarmorgon som flitigast arbetade, kunde vi få
höra Esther utbrista i förmaningar till Tiny, och när vi
sågo ditöfver, stod Tiny vid fönstret midt i någon löjlig
pantomimisk föreställning, och då grep oss alla ett slags
hvirfvelvind af uppsluppen munterhet. Vi kastade undan
lexikon och grammatikor, rusade öfver till prestgården och
gjorde oss en riktigt glad stund.
I allmänhet var Tiny dock ytterst flitig och dessa
oförmodade utbrott af lustighet tycktes blott vara ventiler,
livarigenom hennes undertryckta lifsandar gåfvo sig luft,
men när de kommo öfver henne var hon fullkomligt
oemotståndlig. Hon egnade sig åt Esther med denna
sympatetiska hängifvenhet, som tycktes gifva henne makt öfver
oss alla. Hon var intresserad af sin väninnas
hushålls-göromål, som om hennes egen stolthet och ära legat i att
vara en skicklig hushållerska. Esther hade blott ett år
förut, genom sin moders död, blifvit prestgårdens
herrskar-inna. Den stora, outtalade sorgen öfver denna förlust, låg
som ett mörkt svalg emellan henne och hennes far, hvars
djup och köld enhvar af dem sökte dölja under skenbar
munterhet.
Esther var en af dessa djupt känsliga, tystlåtna,
tillbakadragna qvinnor, som ofta framkallas af vårt samhälles
öfvermogenhet. Hon föreföll mig från första ögonblicket
mindre lik en lefvande, varm, impulsiv qvinna, mindre lik
vanligt kött och blod, än något slags halft jordisk, hälft
andevarelse, af hvilken hvarje partikel var en tanke. Man
kunde, som gamle dr Donne säger, ”nästan säga att hela
hennes kropp tänkte;’’ åtminstone föll mig ofta detta
uttryck i sinnet, då jag i Esthers anlete såg en mäktig, men
undertryckt rörelse flyktigt afspegla sig.
Esther hade ingen förmåga att göra sig illusioner,
och i så fall var hon af naturen olyckligt utrustad.
Tiny, deremot, var en af dessa lyckligt begåfvade
varelser, som kunna tänka på blott det som behagar dem;
livarjo obehaglig eller smärtsam sanning som hon måste
gifva plats i sin själ, förlorade hon genast ur sigte: den
sjönk till bottnen och rosor växte öfver den.
Esther kunde aldrig hafva blifvit en af dessa hän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
