Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningen af sin makt. Och dock önskade Tiiiy ingenting
mindre, än att hennes vänner af det andra könet skulle blifva
hennes älskare. Hon såg gerna att de egnado sig åt henne
under alla slags förvillande namn af broder och vän och jag
vet icke livad, men så snart de kommo och i utbyte för
sina uppoffringar begärde henne sjelf, inträdde ett hastigt
omslag i hennes känslor, som när någon oförvarandes
vidrör en starkt elektrisk cirkel. Passionens första
andedrag skrämde henne; don vän, som en timme förut varit
så angenäm, blef nu outhärdlig. Gång på gång har jag
sett henne gå i samma bedrägliga spår, alltid viss på att i
detta fall var det klart att det blott var vänskap och
ingenting annat än vänskap och broderlig och kristlig kärlek,
tills ögonblicket för den elektriska repulsioncn kom och
vännen var förlorad.
Tiny hade icke lärt det bland nutidens flickor
brukliga sättet att räkna älskare och friare som indianen
räknar sina skalper, eller skryta inför sina väninnor med
offrens antal. Hvarje dylik tilldragelse föreföll henne som en
olycka, och emedan Harry, Esther och jag, ofta brukade
varna henne, kom hon till oss som ett olydigt barn och
försökte ursäkta sin förseelse. Jag tror att det verkligen låg
uppriktighet i den önskan hon ofta’ uttalade, att vara en
yngling och blifva älskad ondast som eh vän och kamrat.
”Hvarföre, hvarföre skola de alltid envisas att vilja komma
till detta tråkiga resultat?" ”Ack, Horace!” sade hon ibland
till mig, "om jag nu bara voro Tom, istället för Tiny
Per-cival, så skulle jag vara fullkomligt lycklig! Men det är
så tråkigt att vara en flicka!”
I mitt hjortas djup önskade jag visst icke att hon
skulle vara Tom Percival, men jag aktade mig visligen att
säga något dylikt. Jag visste att enda möjligheten att
kunna bibehålla min plats som biktfader för denna elastiska
unga botgörerska, låg deruti att jag klokt undertryckte all
lust att bikta mig sjelf, för hvilket exemplariska
uppförande jag mycket prisades och berömdes, hvarjemte med
patetisk röst utropades: "Hvarföre kunna ej de andra vara
som du?!” O Tiny, Tiny, kunde dina bruna ögon se och
din snabba fattningsgåfva gissa, att det fanns något inom
mig, som du fruktado att väcka och behöfva möta?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
