Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
språk, och några af dessa hederliga bergsbor tyckte sig
aldrig förut hafva haft en aning om något skönt och högt och
heligt. Och Tiny kom till mig med vidöppna, bruna ögon,
lysande som karbunkeln *) i mörker, och sade mig att hon nu
hade funnit hvad hennes egentliga kallelse var: att genom
sitt inflytande bibringa unga män religiösa åsigtor! Hon
omtalade med hänförelse de förunderliga resultater hon redan
åvägabragt, de tvifvel hon skingrat, de föreställningar om
himmelska ting hon lyckats ingifva dem. Det egentliga
resultatet omtalade hon dock ej, och anade det kanhända ej
heller, men det visade sig sedermera bestå deri, att ett
dussin af de äldsta pojkarno blefvo blindt förälskade i
henne.
Sådana flickor som Tiny, blifva ofta kallade koketter
— och det ganska orättvist. Deras ännu icke fullt vakna
natur gifver dem ingen förmåga att inse, huru långt deras
inflytande öfver det andra könet skall sträcka sig. Tiny
var entusiastisk och sjelfförtröstande och hade just den
natur, som skulle göra en qvinna passande till profetissa eller
prestinna, till att leda och inspirera. Hon hade en
magnetisk själsvärme, en tilldragande kraft, som brände i
hennes kinder och blixtrade i hennes ögon och som tycktes
skapa sommar omkring henne. Hon satte alla högre
egenskaper i verksamhet — poesi, idealism, ljufva drömmar
tycktes vara hennes lifsluft — och hon hade en förmåga af
snabb sympati, af genuin, ögonblicklig öppenhjertighet, som
gaf hennes blickar och ord nästan samma värde som en
smekning, så att hon omedvetet var en liten bedragerska
och alltid tycktes säga mera än hon menade. Alla
menni-skor älska solsken och vårvindar, men dessa äro ingens
särskilda tillhörighet, och den som försöker hålla dem qvar
vid ett hjerta, finner snart sitt misstag. Liksom alla
andra som hafva en bestämd egenskap, älskade Tiny att
ut-öfva den — hon älskade att utöfva sitt inflytande, att
känna sin makt, densamma öfver både män och qvinnor. Och
af all slags makt är det ingen jag anser så bestämdt
förtrollande, som den personliga skönhetens makt. Man må lika
gerna klandra en fågel för det den vill flyga och sjunga,
som klandra dylika qvinnor för det nöje de finna i utöf-
’) Dcu röda iidelsteueu karbuukel sades fordom lysa i mörkret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
