- Project Runeberg -  Småstadslif. Amerikansk sedemålning / Del 2 /
101

(1871) Author: Harriet Beecher Stowe Translator: Mathilda Langlet
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

förtrolighet, som gjorde mig obeskrifligt vred. Jag kunde
velat skjuta ihjel honom. Tiny skrattade alltid åt mig för
det jag grälade öfver dessa bref, af hvilka hon, så tyckte
jag, för att reta mig, fann sig icke så litet road. Jag
har ofta undrat på detta drag, som gör att en förtjusande
qvinna ofta nog påminner om en katt; hon kan icke, om
det än gällde lifvet, låta bli att leka litet med sitt rof
öch emellanåt ruska upp det med sin lilla sammetstass,
bara för att få se hvad det skall taga sig till.

Jag skulle naturligtvis anses vara högtidligt bunden
och förpligtigad att älska Tiny endast som en syster; men
är det icke en broders pligt att vaka öfver sin syster?
Med hvilken tillfredsställelse påminte jag mig icke alla
miss Debby Kitterys filippiker mot Ellery Davenport! Trodde
jag icke fullt och fast på hvartenda ord hon sade? Jag
hatade franska språket af allt mitt hjerta och Ellery
Da-venports färdighet deri, icke mindre; och Tiny kunde
aldrig reta mig mera än när hon med beundran talade om
hans flytande och vackra franska, eller uttalade ett
egensinnigt beslut att, så fort hon lemnat skolan, lära detta
språk. Ellery Davenport hade lofvat att gifva henne
franska lektioner, när han kom hem från sin europeiska resa.
Han var alltid så artig och vänlig och hon betviflade ej
att han gerna också skulle gifva mig lektioner, om jag
så önskade. ”Franska är den moderna hyfsningens språk,”
sade Tiny till mig, med cn ton så afgörande, som en
professors. Men hon aftvingado mig ett löfte att icke säga
ett enda ord derom i mr Rossiters närvaro.

”Du vet, kära Horace," sade hon, ”att franska är för
honom alldeles som en röd flagg för en tjur; han skulle
börja ryta vid första ord du sade; och jag och mr
Rossi-ter äro de bästa vänner nu. Du kan aldrig tänka dig,
Horace, huru god han är emot mig. Han är så
intresserad af min själsutveckling. Han skrifver till mig derom
nästan hvarje vecka, och jag följer hans råd och ville
ogerna såra honom med tal om franska eller något annat,
som han inte tycker om. Fl vårföre, tror du, liatar han
franskan så? Man skulle kunna tro att han var en genuin
engelsman, som ej fått sofva om nätterna under alla de
franska krigen.”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:40:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/shbsmastad/2/0105.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free