Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”hvassa”, soliga vinterdagar, då slädan knarrar i den
gnistrande snön, ocli små ispiggar klinga mot den glimmande
drifvan, när de falla från träden, ocli de långsamt
framskridande oxarnes andedragt stiger upp som ett
rosenfår-gadt moln i solskenet, för att falla ned som rimfrost öfver
livarje hår på deras hud.
Vi voro alla tidigt uppe, fulla af lif och lust. Skolan
hade fått en fridag. Mr Rossiter var bjuden till
prestgår-den för att prata med bondgubbarne och berätta dem
historier. Miss Nervy Randall, ändå mer vissnad och vild
än vanligt, till det yttre, men utomordentligt nyttig, stod
färdig att skära ost och tårtor i oändlighet, och utdela
slcif-vorna med glada nickningar och tröstefulla ”helsningar
hem." Pastorn sjelf lade ett par små eldskyfflar i elden
tills de blefvo glödröda och rörde emellanåt dermed i en
väldig bål med kryddadt vin, som skulle rinna i öfverflöd.
Då ännu hade icke nykterhetsföreningens sol gått upp
öfver Amerika, ehuru tio år senare, mr Avery lika gerna
skulle velat blifva upptäckt i ett spelhus, som serverande
kryddadt vin åt sin fårahjord.
Mr Avery hade nyligen hållit en mycket omtyckt
predikan öfver åkerbruket, hvari han framställde detta yrke
såsom det högsta af alla i anledning af språket: "ty af
marken hafver sjelfver konungen sin mat.” Ett utbrott af
yrkesförtjusning hade fått makt med alla gårdsegarne i
trakten och de hade gjort ett slags tyst öfverenskommelse
att pastorns löneved detta år skulle blifva makalös — icke
af de der falska vedfamnarne med mellanlägg af krokiga
grenar och sprakande kastanie ved, bullersam och högst
skadlig för goda hustrurs förkläden. Nej, god, rakvuxen
hickoryved förklarades alls icke vara för god för pastorn.
Och mången stolt och herrlig ek, bok och sockerlönn
stupade nu för yxan. Huru mycken skönhet och prakt föll
icke för dess hugg i dessa bergstrakter! Huru obarmherr
tigt förstör icke menniskan på några timmar, hvad
århundraden icke kunna ersätta!
Hvilka rikedomar i dessa skogstrakter! Vi läsa sagor
om millionärer, som bränna kanelved i sina kaminer och
rulla samman tusendollarssedlar för att dermed tända sina
lampor, i tanklöst slöseri. Men hvad är detta mot det slö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
