Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med och tala om allmakten, så skulle hela lasset gå
lättare."
"Ja,” sade mr Avery, "jag är mycket tacksam för era
goda råd, det vet ni.”
"Se, det var hustru mins bror, Josh Baldwin,” fortfor
Heber, "som sa’ så här till mig: er pastor lutar allt litet
grand till arminianerna, sa’ han; han går inte fåran
alldeles rätt, sa’ Josh. Åh, sa’ jag till Josh, jag undrar hvem
af oss som är fullkomlig? Men mr Avery är inge arminian,
det vet jag, sa’ jag. Du kan inte bedömina mr Avery
efter en predikan, sa’ jag. Hör honom predika året om, sa’,
jag, och kom sen och säg om inte hvart bud kommer på
sin plats, sa’ jag. Kan veta, jag skulle ju stå på er sida
mr Avery, men jag trodde det skulle inte skada att bara
låta er veta hvad folket säger.”
Den teologiska diskussionen afbröts nu helt tvärt
genom ankomsten af ett nytt vedlass. Heber och hans gossar
voro på ögonblicket ute på gården.
"Nå, jag må säga, om inte kyrkvärden har huggit
sina hickoryträd! Jojo, den sista predikan gjorde godt, tror
jag. I fjol skickade kyrkvärden ett vedlass som jag skullo
blygts för att se på min bakgård, och jag tog mig
friheten och sade honom det. Yacker, kärnig hickory! Nå, jag
skall gå och hjelpa honom lassa af. Ar det likadant ända
igenom, har kyrkvärden riktigt hedrat sig, och jag skall
tro att nåden har haft något framsteg bland oss.”
Kyrkvärden, en upptorkad gubbe med bedröflig min
och ett litet rundt, skalligt hufvud uppstickande ur en stor,
röd yllehalsduk, af den skarpa morgonluften belagd med
rimfrost, och med af kölden tårade ögon, såg ut som om
han, såsom främste sörjande, åtföljt sina älskade
hickory-träds bår. Han hade huggit ned sin själs älsklingar och
om förtjenston beräknas efter uppoffringen, då hade
visserligen kyrkvärdens vedlass vida mera förtjenst än ett
dussin dylika från gamle Heber, ty denne var på sitt sätt en
skogsfurste och hade med all sin beräknande slughet då det
gällde affärer, ett slags storartad frikostighet i sin natur,
som gjorde att han satte sin stoltheé i sina gåfvor.
Den lilla gubben smög sig skyggt i en vrå och läpp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
