Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jade på sin bägare och knaprade på sin ost, med en min,
som om han varit på en begrafning.
”Hur står det till hemma, fader kyrkvärd?" frågade mr
Avery vänligt.
”Det går väl an — stor tack som frågar — det går
väl an. Min gumma kan just inte komma ut något;
gikten har riktigt fått öfvertaget öfver henne nu, och, mr
Avery, hon hoppas ni kommer och tittar till henne snart.
Sedan hon sist hörde er predikan, har hon liksom fallit i
mörker och kan inte se något uppmuntrande på något håll.
Hon säger ibland att hela verlden är bara mörker och natt
för henne.”
”Har hon matlust?” frågade mr Avery.
”Nej, ingenting. Hon har ingen nytta af maten. Jag
försöker pigga upp henne och få henne att tycka om mat.
Jag säger, jag, att om hon åt en varm fläskkorf till
frukost, med ett stycke köttpastej och en kopp starkt kaffe,
skulle hon stå sig mycket bättre; men hur det är, tycker
hon att maten ingen nytta gör.”
”Der, Eossiter," hviskade pastorn till sin vän, ”kan du
se allt hvad en landtprest har att göra; nu skall jag gifva
uppmuntrande tankar åt en hypokondrist, som frukosterar
på fläsk och köttpastejer!”
Och nu började vedlassen komma ganska tätt. Ibland två,
tre på en gång, ibland fyra och fem. För alla hade mr
Avery ett passande loford till hands. Allas framstående
värde bemärktes och berömdes, och bönderna, sjelfva de
skarpaste kritici, beskådade hvarje lass och afgåfvo sin dom.
Småningom fylldes köket af en glad, språksam krets.
Pastorn och mr Eossiter förtäljde sina bästa historier och
belönades med stormande skrattsalvor.
På eftermiddagen var pastorns vedstapel alldeles
oer-hördt stor. Den öfvergick allt hvad man förr i den vägen
sett i Cloudland; den öfvergick alla af kyrkvärdar och
sockenstyrelsemedlemmar afgifna beskrifningar på
angränsande prestgälls löneved. Harry, Esther, Tiny och jag,
sprungo som barn fram och åter mellan vedtrafvarne, upp och
ned på vedstaplarne, med en glad belåtenhet, som jag ännu
har t, lifligt minne. Huru friskt och doftfullt och skogigt
det ångade af veden! Jag kan ännu känna doften af hic-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
