- Project Runeberg -  Småstadslif. Amerikansk sedemålning / Del 2 /
119

(1871) Author: Harriet Beecher Stowe Translator: Mathilda Langlet
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Jag, med både hår och ögon svarta, med en ofantlig
hjelm, beskuggad af ett slags malm af björnskinn, nyss
taget från en sann och verklig björn, blott florton dagar
förut dödad af Heber Atwood, befanns vara en ytterst
praktfull och ödesdiger Jephtah, och smickrade mig redan i
tysthet med att jag skulle väcka de mest tragiska och dystra
känslor i åtskilliga qvinliga kamraters hjertan.

En ganska liflig diskussion uppstod om hvad man till
slut skulle göra af älskaren. Harry påyrkade bestämdt att,
sedan han först slitit sitt hår och genomgått öfriga
för-tviflans grader, få falla på sitt svärd, och gaf oss ett par
föreställningar ex tempore, för att visa huru han ämnade
utföra detta senare. Huru vi skrattade under dessa
rådplägningar, när Harry, hvars gyllene lockar voro
utomordentligt rika, sprang fram och tillbaka, tjutande af
för-tviflan, och rifvande sig i håret tills hvarenda hårlock stod
rakt upp i vädret och hans hufvud var så stort som en
halfskäppa. Yi hade så när skrattat oss ihjel åt vårt
sorgespel, men språket deri blef icke derföre mindre
hjertsli-tande och passioncradt.

Tiny var i dessa dagar i en högst hämdgirig och
blodtörstig sinnesstämning och yrkade på, att sorgespelet skulle
sluta så blodigt som möjligt. Hon var grym som en liten
sjöröfvare i sin ytterliga likgiltighet för alla
blodsutgjutelser, och ville ej höra talas om några halfmessyrer för att
skona någons känslor. Hon ville nödvändigt blifva offrad
inne på scenen och hade styrt ut en stor köksknif med ett
fäste af guldpapper, prydt med åtskilliga af flickornas
bröstnålar, hvilken hon, i sin roll, i granna ordalag beskref
såsom ”den tyriska dolken.”

”Icke kan dolken vara tyriok,” invände Harry, ”när det
är ammoniterna som strida motjudarne?"

”Ah, kära Harry, så pu pratar! den tyriska dolken
låter väl bra mycket bättre, och jag är säker på att
ammoniterna hade tyriska dolkar," sade Tiny, som likt alla
fruntimmer, egde stor färdighet i att fabricera fakta. ”Tyrds,
vet du väl, var det land der allting tillverkades: tyrisk
purpur och tyriska mantlar omtalas ju ständigt —
naturligtvis förfärdigades der också dolkar och naturligtvis skulle
dessa komma i judarnes händer — det är ju klart! Det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:40:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/shbsmastad/2/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free