Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och voro ifrigt syselsatta med att måla
teaterdekorationer, hvari miss Titcombe också erbjöd sin hjelp, ehuru som
Tiny sade, hennes begrepp om dylika förnämligast
innefattade hvad som hörde till grafmonumentor. "Men det
gör ingenting,” tillade hon; ”låt henne få på sin del hela
anordningen af min graf, med en stor tårpil deröfver —
det blir ju präktigt! Jag tänker tårpilarno hinna slå ut
till dess, så att vi kunna få lefvande grönska. — Blir det
inte ypperligt?"
Dernäst var det nödvändigt att göra vårt skådespel
populärt, genom att få in deri det största möjliga antal af
våra vänner och bekanta. Jephtah fick således med en
hel krigshär marschera in på scenen, och
guldpappers-hjelmar tillverkades i oändlighet; en procession af judiska
flickor skulle bära liket af Jephtas dotter öfver teatern och
följaktligen fick hvarje flicka som åtnjöt något anseende
inom skolan, också vara med. Likaledes skulle den trogna
älskaren, som också måste dö för att hålla sin käresta
sällskap i skuggornas rike, bäras till grafven af en lång rad
unga män i granna drägter. Flickorna skulle vara klädda
i hvitt med blå band, och följaktligen gjordes stora
förberedelser hos alla våra grannar, när och fjerran.
I fjorton dagar repeterade vi hvarje afton; Harry, Tiny
och jag åtogo oss att vara regissörer, och hade otroligt
mycket besvär. Esther spelade den judiska matronans roll
med stor fulländning; hennes långa, svarta hår upplöstes
och fick svalla fritt öfver axlarne och hon kläddes efter
en kostym på en biblisk gravyr, som Tiny påstod måste
vara autentisk.
Harry såg ståtlig ut med svarta mustacher, som Tiny
med stor fintlighet tillverkade af svart, stickadt och
upp-repadt ullgarn, som hon ordnade med sådan finhet att det
verkligen såg ut som hår. Det värsta var att i obevakade
ögonblick mustacherna gerna ville vända sig upp och ned,
och det hände ett par gånger när han i tragiska attityder
låg på knä för Tiny, att denna omständighet bragte henne
i hysteriskt skratt, så att hela repetitionen gick om intet.
Men slutligen påfunno vi ett plåster som fastade mustacherna,
så att ej ens de mest förtviflade skutt kunde bringa dem i
oordning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
