Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Och ni tror då verkligen att han ämnar bosätta sig
här i landet?” frågade jag.
”Ja, jag förmodar det,” sade miss Debhy; ”ni vet att
hans stackars sjukliga, vansinniga hustru är död, och
my-lord går nu som enkling fri och ledig omkring i samhället,
och hland allt fint folk talas numera blott om hvem som
en gång skall blifva nog lycklig att få kallas fru Ellery
Davenport numro två. Flickorna skola naturligtvis alla göra
sig till för honom.”
Det var ju ytterst löjligt, men icke desto mindre sannt,
att jag alldeles förlorade all matlust och blott lekte mod
min knif och gaffel, tills fru Kittery helt medlidsamt
utbrast :
”Nå, kära barn, ni äter ju ingenting. Debby, lägg
en ostronpastej på hans tallrik; jag tror inte han tycker
om kyckling.”
Jag måste uthärda ostronpastejen och äta upp den
med, för att undvika min gamla väns vänliga förmaningar.
I min förtviflan började jag tala om det ämne som af alla
var mig mest motbjudande, och anmärkte:
"Mr Davenport är ju en utmärkt man och ganska rik,
eller huru?”
”Jo, oerhördt rik,” sade miss Debby. "Han gäller
ännu för att vara ung, ty han har ett ansigte, som aldrig
vill bli gammalt. Och sedan har han en sådan talande
tunga, att han kunde locka en fågel ur boet, så att jag icke
kan inse hvad som skulle hindra honom att få så många
hustrur, som Salomo, om han har lust dertill. Jag kan
ej tro att det faller någon in att säga ’nej’ till honom.”
”Nå, jag hoppas han måtte få en god hustru i alla
fall,” sade fru Kittery, ”den stackars älskade gossen. Jag
har alltid hållit af Ellery och jag är viss på, att han är
skapad att göra en qvinnas lycka."
”Det beror på hvari denna lycka skulle bestå,”
menade miss Debby. ”Om den skulle bestå i spetsar och
kaschmirssjalar och hästar och vagnar och präktigt
husgeråd, så kan hon få sin lycka af Ellery Davenports hand.
Men om hon anser lyckan bestå i att hennes man älskar
henne hela lifvet igenom, då är det en sak som Ellery
Davenport icke är i stånd till. Han är af de män som al-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
