Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
drig bry sig om något sedan de fått det. Det är alltid
det han icke bar, som han jagar efter. Och ingen qvinna
i verldon skall någonsin för honom blifva mer än en
tillfällig förströelse. Han har så många andra sätt att roa
sig, och skall alltid snart ledsna på sin hustru.”
"Men,” sade fru Kittery, "den man, som gifter sig,
lof-var ju att älska och ära sin hustru.”
”Söta mor, så står det visst i kyrkohandboken, men
jag försäkrar er, att Ellery Da venport är vida längre
kommen än så. Han är alldeles för vis och upplyst för att
tro att en gift man skall tillbringa sin tid med att älska
och ära en och samma qvinna, blott derföre att han med
henne deltagit i en kyrklig ceremoni, kallad vigsel. Jo,
hans vansinniga hustru blef väl mycket älskad af honom,
kan jag tro! Men han begagnade sig af sin olycka för
att narra ett halft dussin flickor att blifva kära i honom,
så att lian i stället skulle blifva älskad. Jag skall säga
er något — Ellery Davenport lägger an på att gifta sig
med en riktig engel! Han skall svärja och hon skall bedja!
Han skall irra omkring hvart han behagar och när han
kommer hem, skall hustrun möta honom med ett småleende
och akta sig att göra några frågor. Det är den roll fru
Ellery Davenport väntas skola spela."
"Jag tror inte ett ord af allt det der, Debby,” sade
den gamla frun. "Vi få väl so — vi få väl se.”
Vi vandrade hem denna afton vid stjernornas sken,
öf-ver den långa bryggan mellan Boston och Cambridge, och
sågo huru månan som just höjde sig öfver horisonten, med
sitt skimmer bröt vattnet i tusentals kristaller, så att
hennes bild i vattenspegeln såg ut som en ofantlig kula af
glas. Vi stannade midt på bryggan med armarna om
hvarandras hals, och i det stilla dunklet samtalade vi så,
som äfven de närmaste vänner endast i nattens dunkel tala
mod hvarandra. Det iir endast vid stjernornas bleka sken,
som- själens nattliga blommor slå ut.
"Harry,” sade jag sedan efter en stunds tystnad,
"tänker du någon gäng på din far?”
"Iloraco, i detta fall skulle jag gerna vilja vara bättre
kristen än jag är. Jag har mot honom en bitterhet som
jag fruktar icke är helsosam, och som jag beder Hud att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
