- Project Runeberg -  Småstadslif. Amerikansk sedemålning / Del 2 /
143

(1871) Author: Harriet Beecher Stowe Translator: Mathilda Langlet
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Harry, och det är nog genom hans bemedling lyckan har
stått dem bi på detta sätt. Ni vet ju att sir Harry i sitt
testamente afsatte en rätt vacker summa för Tinys
räkning. Jag erkänner att det gläder mig," tillade hon med
ett slags stolthet. ”Jag ville inte att min lilla Tiny skulle
varit alldeles utan hemgift. Då den första kärlekshettan
svalnat, bruka männen ibland komma ihåg sådant der."

"Om min far icke hade gjort Tiny rättvisa,” sade Harry,
"skulle jag otvifvelaktigt hafva gjort det. Min syster skulle
aldrig helt och hållet medellös blifvit någon mans brud."

"Jag vet det, min vän," sade miss Mehetabel, "men
det är i alla fall glädjande att veta, att din far sjelf gjort
det. Det var blott att göra din mors minne rättvisa, och
jag är glad åt att det skedde."

"Och när skall bröllopet bli?" frågade jag.

"Mr Davenport vill taga henne ifrån oss redan i Juni,”
sade miss Rossiter. "Det är bra snart, men han säger att
han måste vara på sin plats vid engelska legationen före
midsommar. Detta är ju ett godt skäl, och således får
jag väl ej tänka på mig sjelf. Det förefaller mig nu, som
om jag bara haft henne hos mig ett par dagar, och hon
har varit så ljuf och älsklig. Ja, ja,” sade hon, efter ett
ögonblicks tystnad, "jag kan väl tro att de gamla
nyponbuskarna känna sig ensamma i verlden, då vi bryta deras
blommor och taga dem bort, men de gamla taggiga
gre-narne få vara utan blommor, om de ej vilja gå in på att
få dem afplockade. Det är det enda vi gamla törnbuskar
duga till.

NITTONDE KAPITLET.

Hvad de gamle derhemma’sade om det.

Hemma hos oss, framför eldbrasan, talade vi alltjemt
om samma sak. Tinys förlofning med Ellery ansågs vara
den herrligaste af alla de lyckans hdfvor, som fallit öfver
Harry. Moster Lois var idel småleenden och belåtenhet,
stackars gamla, kära, hederliga själ! Huru alla skrynklor

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:40:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/shbsmastad/2/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free