Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i hennes ansigto slätades ut under glädjens och lyckans
inflytande! Och huru hon verkligen till slut tyckte att
Försynen styrt allt till det bästa!
Mormor och morfar tycktes mig, der de sutto, belysta
af skenet från den dråpliga hickorybrasan, knappt en dag
äldre än den dag jag fick mitt hem hos dem, men deras
ansigten strålade af belåtenhet, och min mor till och med,
kunde knappt afhålla sig från att litet triumfera öfver moster
Lois. Jag hade redan tagit andra studentexamen, Harry var
en rik adelsman och Tiny arftagerska till en rätt vacker
förmögenhet — vi tre som från begynnelsen voro tre
faderlösa barn, utan en shilling och lifvets alla branter
framför oss, utan någon hjelp för att klättra upp öfver dem!
Senare på aftonen kom miss Rossiter på besök
medförande både Tiny och hennes fästman. Moster Lois blef
naturligtvis förtviflad öfver att vi sålunda blifvit
öfverra-skade af den lysande mr Davenport, samlade framför
spi-selbrasan, när vi hade ett förmak, kallt som Nova Sembla.
Hon såg nästan förebrående på Tiny och sade urskuldande
till mr Davenport:
"Vi äro tarfligt folk, sir, och ni träffar oss nu i vårt
riktiga livardagslag. Om vi hade vetat att ni skulle
komma, skulle vi visst gjort upp eld i det bästa rummet.”
"Ni hade då boröfvat mig ett stort nöje, miss
Bad-ger,” svarade lian. "Hvilket annat land än vårt eget
Amerika kan åstadkomma en sådan riklig, munter och lifvande
spiselbrasa? Denna Amerikas flammande härd,” tillade han
och satte sig förtjust midtför brasan, "skänker oss all
skogs-lifvets frisket och enkelhet, och dorjemte en känsla af
beskydd och säkerhet. Den är som en lägereld i skogen,
med den skillnad att man här har tak öfver hufvudet och
en god säng som väntar, och att ingenting så förmår
öppna hjertats dörr. Folk tala aldrig till hvarandra så som
vid dessa spiselbrasor. För min enskilta del," fortfor han,
"är jag nästan en elddyrkare. Jag tror på lågans
gudomliga egenskaper. Den renar hjertat och värmer sinnet, och
när man sitter så här tillsammans och ser på glöden, får
man också ett slags hjortlig’ inre värma, som man aldrig
känner annorstädes."
"Ah, mr Davenport," sade moster Lois, "ni har ju sett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
