Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sil luftig och andlig karakter — en skönhet som gaf
intryck af det lysandes och det bräckligas förening i högsta
grad — när jag såg detta, tänkte jag: en varelse som hon
är skapad för öfverflödet, skapad för blomsterdoft och
gnistrande diamanter och praktfullt lefnadssätt och fin
uppmärksamhet, för ett gammalt aristokratiskt land och för liofvets
kretsar, der hon skall glänsa som en stjerna. Och livad
hade jag att bjuda henne — jag, en fattig student och
beroende af min gamla älskade välgörarinnas godhet? Min
kärlek till henne föreföll mig i denna stund som både en
galenskap och en sjelfviskhet — som om jag velat taga
af-tonstjernan ned från himmelens rund och nyttja den till
förmakslampa. ”Huru lyckligt,” tänkte jag för mig sjelf,
”att jag aldrig sagt något till henne! ty nu skall jag dock
alltid bibehålla hennes lijerta. Yi äro vänner och hon skall
förblifva mitt hjertas dam för alltid — mina drömmars
gudinna.”
Jag visste också att jag hade ett visst välde öfver
henne, och äfven i denna stund såg jag ofta hennes blick
litet skygg och litet blyg vändas mot mig, för att se hvad
jag tänkte om hennes skatt. Hon var ännu den samma
Tiny som fordom, som alltid hade behof af att blifva
berömd, älskad och omtyckt, och som ville ha alla sina
vänner med sig, hand i hand, på alla sina vägar. Och derpå
beslöt jag att tycka om honom.
I detta ögonblick kom Sam Lawson in. Det
förundrade mig litet huru han kunnat inför sitt samvete försvara
att han under så svåra pröfningar lemnade sin husliga
krets, men jag blef ganska snart lugnad i detta afseende.
Han inträdde med en min af yttersta nedslagenhet.
Moster Lois betraktade honom med strängt förebrående
blick och såg på mormor, som ville hon säga: ”att han
just skulle komma nu, när mr Davenport är här!”
Men mr Davenport mottog honom ganska glädtigt och
utropade i beskyddande och belåten ton: ”Kors, se Sam!
Huru står det till i dag?” Och som det var hans största
förnöjelse att framdraga Sams stora förmåga att föra ett
samtal, tillade han med en inbjudande rörelse mot en stor
träkubbe som låg i spiselvrån: ”Sitt ned, Sam, sitt ned
och tala om för oss huru det är med Hepsy och barnen."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
