Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
göra mig till en sådan der stor arbets-, trösk- och
golf-skurningsmaskin, som bon var sjelf? Hon spådde miss
Rossiter,” tillade Tiny skrattande och med en blygt
skälmaktig blick pä Ellery, ”att hon aldrig skulle få någon glädje
af mig, och det tror jag nog blir sanning, ty sodan hon
öfvergaf mig har hvarje dödlig jag mött på min väg,
bjudit till att skämma bort mig. Lilla tant här och mr
Rossiter hafva gjort några svaga försök att få mig till en
nyttig menniska, men de ha just ej haft stor framgång."
”Himlen vare lofvad derför!” utbrast Ellery Uavenport.
”Hvem skulle väl någonsin tänka på att uppfostra en vild
ros? Då jag ibland ser en nyponbuske efter eget tycke
klättra öfver en stenmur, tycker jag alltid den är som en
vacker utmaning mot herrar trädgårdsmästare.”
”Det der låter alltsammans mycket bra,” sade Tiny,
”när man är der det icke finnes annat än vildrosor, men
när ni var bland hertiginnor och markisinnor, huru var
det då?”
I stället för svar böjde sig Ellery Davenport öfver
henne och såg på henne; han sade något som jag icke
hörde. Han förstod konsten att, utan att synas hviska,
uttala orden så att de nådde endast den, för hvilken de
voro sagda; och Tiny rodnade och log med gropar i
kinderna och såg ut som om tusen små gratier skakade sina
vingar omkring henne.
Det var just ett af Tinys största behag, att hon
aldrig ett ögonblick såg ut att vara i hvila. Hon var som
en fågel, eller en bäck, eller ett nyss utslaget löfträd, hos
hvilka alltid ständigt förmärkes något glittrande rörligt. Och
då någonting behagade eller roade henne, glittrade hela
hennes anlete, som en flod i solsken, när någonting faller
deri. Jag såg Ellery Davenports ögon följa hennes
obetydligaste rörelser, som om han varit förtrollad. Och det
var intet tvifvel om att det stora bländverket, den
förtjusande magien var stadd i full utveckling hos dessa båda.
Och Tiny såg så glad och belåten ut och såg sig om i
vår lilla krets med stilla segerglädje och med sådan
tillfredsställelse af sin makt öfver honom, att jag nästan halft
försonade mig med mitt öde när jag såg henne så lycklig.
Och när jag satt och såg huru hennes skönhet antagit en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
