Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
korna, och huru mycket tror du det var? Jo, ackurat femti
dollars, och presten skall ha hundrade guine’er i en
guld-virkad börs. Der nere sitter pastor Lothrop; han har en
spritt ny kaftan och ny peruk! Och hennes nåd har sin
röda indiska sjal; den kostade hundra guinér i Indien —
hennes första man gaf henne den. Det var för mycket
väl att pastor Lothrop gifte sig med henne! Efter kriget
skickar det der missionspartiet ingenting till honom, och
Oldtownfolket, de betala intet något alls, de. Allt hvad
de kunna skrapa ihop, ge de åt mr Mordekai Eossiter, ty
de ha ej råd till mer än att underhålla adjunkten, säga de,
isynnerhet sedan han är gift. Ser du, Mordekai, han ville
ha Tiny, men han kom inte så högt i graderna, och då
tog han Delily Barker. Du min milde, så vackert! Nu spela
de på ”oljeverket”! Bröllopsskaran är väl i antågande då,
kan jag förstå. Mr Davenport har fått en spritt
spån-gande ny landå från England, och två de grannaste
snö-hvita hästar. Se, jag var här just i dagbräckningen och
var derborta och såg till hästarne litet, för att blanka upp
deras hofvar och borsta af dem, och jag frågade Jenkins
hvad de kostade, och han sade att han sannerligen
inte tordes tala om det. Jag påstår, jag, att mr Davenport
är som Salomon — han skall göra guldet bland oss såsom
stenärne vid vägen.”
Och nu trädde bröllopsskaran in — först Harry,
blåögd och guldhårig, förande vid armen en sky af flor
och spetsar, hvarur framblickade ett för ögonblicket
lilje-hvitt anlete, omgifvet af fladdrande gyllene lockar, lika
solglimtar öfver hvita skyar. Dernäst sågs Ellery Davenports
präktiga gestalt, med stolt blickande blå ögon seende sig
omkring. Miss Eossiter stödde sig vid hans arm, blek af
inre rörelse. Sist kommo Esther och jag. Då vi gingo
fram till altaret, hörde jag tysta hviskningar och flämtande
andedrag och sedan tycktes mig alltsammans som en dröm.
Jag hörde orden: "hvem gifver denna qvinna till hustru
åt denne man?" och såg Harry stiga fram, skön och glad
och frimodig, under det hviskande röster omkring oss
utpekade honom som den lilla romanens hjelto. Och han gaf
henne bort för alltid — vår älskling, vårt hjertas fröjd.
Och de heliga, ljufva orden, de allvarliga löftena, de an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
