Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Ja,’ sade Hepsy med en stickande blick, "jag tyckte
ändå mycket om de der orden: med alla mina timliga
ego-delar begåfvar jag dig."
"Det är mycket bra når en karl har några timliga
egodelar," menade Sam; "men när han inga har, då?"
"Då kan han låta bli att gifta sig!” sade Hepsy
afgö-rande.
"Så tycker jag med,” sade Polly, ”men fur min del
säger jag, att jag visst inte ville ha någon karls timliga
goda om jag var tvungen att taga honom sjelf på köpet.
Heldre vill jag arbeta, som jag har gjort, och göra hvad
jag sjelf behagar med det som är mitt."
”Akja, Polly,” sade Sam, ”jag tror nog karlarna hålla
med er derom — ingen lär väl försöka öfvertala er att
ändra tankar."
"Det finns de som ha försökt, i alla fall!” sade Polly,
"men det är ingenting att tala om nu.”
Och så samtalade man muntert och lifligt både
der-uppe och dernere, tills afskedets timma slog.
"Kom nu alla fram till stora trappan och se dem fara
af i all sin herrlighet," ropade Sam. "De der båda hvita
hästarna ä’ komna från England och de ha kostat tusen
dollars stycket, så visst som en cents.”
"Tusen!" sade Jenkins, stalldrängen, som klädd i sina
söndagskläder stod bland de andra tjenarne. "Hvem sade
er det?”
"Kors!" svarade Sam, "jag tänkto jag skulle taga till
så det förslog, efter ni ej ville säga mig hur det var. Jag vill
gerna vara ackurat med sådant der. Här komma de nu i
dörren! Hon har tagit af sig sin hvita klädning nu och är
klädd i resdrägt, ser ni inte det? Bevare oss! Sådant
kyssande och gråtande! Så fruntimren alltid taga till ögonen!
Jo, nu har han fått henne, till slut! Se, nu gå de utför
trappan! Är det inte ett vackert par? Seså, nu hjelper han
henne upp i vagnen. Den är klädd med blått sidensars
och aldrig åkt uti, förrän i morgse. Lycka till, g o’
vänner! Nu bär det af!"
Och vi stodo alla på trappan och vinkade och viftade
farväl, så länge vi kunde se en skymt af vår ljufva
älskling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
