- Project Runeberg -  Småstadslif. Amerikansk sedemålning / Del 2 /
174

(1871) Author: Harriet Beecher Stowe Translator: Mathilda Langlet
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Det gamla vägguret pickade sömnigt i sin vrå och
hennes strumpstickor skramlade i takt dermed.

"Hvad tror du har händt?” frågade min mor blygt.

"Huru kan jag veta det? ”sade moster Lois skarpt.

Efter några ögonblick kom Polly tillbaka.

"Miss Rossiter helsar och ber att få tala vid Sam
Lawson."

"Åh, kors! Jaså! Ja, jag kommer,” sade Sam och steg
upp, mycket belåten. "Jag är alltid färdig, bara jag blir
tillsagd en minut på förhand.”

Och dessa båda gingo också tillsammans ut i nattens
mörker

TJUGUTREDJE KAPITLET.

Bakom rid&n.

Pör de flesta sagoberättare är ordet giftermål lika
med slut. De lyckliga dödliga, hvilkas öden vi följt till
altarets fot försvinna som i en sky, då ridån faller. De
antagas hafva blifvit lefvande upptagna till något herrlighetens
rike, och hvardagslifvets genius uppskörtar sina kläder, och
går med en suck tillbaka till sitt arbete och sin träldom.

Men, vår berättelse måste följa med hjeltinnan bortom
de föreskrifr.a gränsorna.

Det hade blifvit afgjort att de nygifta efter en
promenad i vagn genom Bostons skönaste omgifningar, skulle
om aftonen inträffa på sitt landtgods, der de skulle
tillbringa den korta tid, som återstod till den för deras afresa till
Europa bestämda dagen. Till och med på den tiden, voro
Nahants herrliga, klippiga stränder och brusande vågor
en kär tillflyktsort för Bostons innevånare, och dit togs
vägen först, och Tiny klättrade förtjust på klipporna, som
en liten sjöfågel, med Ellery vid sin sida, skrattande och
beundrande, men återhållande hennes djerfva, lätta fot, så
att hon ej genom något obevakadt steg skulle falla utför
branten och blifva en försvunnen dröm.

Så nära ligger det evigt-möjliga sorgespelet till vår

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:40:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/shbsmastad/2/0178.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free