Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
högsta glädjes ögonblick; blott ett falskt steg, blott en
obevakad rörelse, och allt det som var glädje blifver ett
grymt gäckeri. Vi veta alla att det är så. Stundom störta
vi upp och skrika högt af smärta när vi se att det går
andra så, men hvem af oss är mindre segerglad i egandets
stund, för det han vet att skuggan af denna möjlighet
alltid följer hans steg?
Ellery Davenport var i detta ögonblick segerglad. Han
hade nått sitt mål; han hade fångat fjärilen. I jagtens
ifver hade han förtrarapat och förbisett många, sin bättre
naturs ingifvelser, som borde kommit honom att hejda sig;
men nu kände han också att han egde henne: hon var
hans — hans allena och för evigt.
Men redan började mörka tankar på det förflutna, likt
olycksbådande läderlappar, på dunkla vingar fladdra fram
och slå ned emellan honom och det oskyldiga, ljufva,
förtroendefulla anletet bredvid honom. Han kunde se att Tiny
fullkomligt idealiserade honom. Hon hade begåfvat honom
med hela sin egen uppfattning af ridderlighet, ädelmod,
ära, renhet och religion, och gjort sig en afgudabild deraf;
och ibland smålog han för sin sjelf, halft road och halft
besvärad af den oerfarna och oskyldiga enkelheten i hela
saken. Ingen visste bättre än han sjelf, att han hvarken
var eller ämnade blifva hvad hon trodde honom vara —
att det i sjelfva verket ej kunde tänkas någon bittrare
satir på hans verkliga jag, än hennes föreställningar om
honom. Men just nu kände han sig alldeles förtrollad af
hennes lysande skönhet, hennes pikanta allvar, hennes
själs-renhet och det obcskrifliga behag, som allt detta
tillsammans gaf henne.
Skulle nu all denna herrlighet en dag öfvergå till
det enformiga hvardagslifvet, hvari äktenskapet vanligen
består — och i så fall, borde han ej hafva varit litet mera
uppriktig mot henne i utbyte mot den fullkomliga
genomskinlighet, hvarmed hennes förflutna lif framlades för
honom? Hade han icke lekt med henne, som en röfvare med
ett litet barn, och tillbytt sig en oskattbar juvel mot
en färgad glasbit? Nej, han ville icke mera tänka på
detta.
"Kom, min lilla fiskmåse,* sade han när de en stund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
