Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-det var en svart orm, som bet sig i stjerten. Jag undrar
om den finnes qvar ännu?”
"Det gör den visst,” sade Ellery; "det är en präktig
gammal brons, efter någonting från Herkulanum, tror jag.
Du vet, ormar voro högst pä modet hos de gamle."
"Jag skulle tycka att denna symbol betydde det eviga
onda,” sade Tiny; ”en cirkel betyder evigheten och ormen
är det onda.”
”Du är bestämdt intagen af fördomar mot ormar, min
älskade,” sade Ellery. "De gamle hade bättre tankar om
dem; de ansågo dem som vishetens symbol; och damerna
buro dem också derfore ganska lämpligen såsom armband
och halsband.”
”Jag ville icke för hela verlden ha ett sådant,” sade
Tiny. "Jag har alltid afskytt ormar; de äro så lysande och
kalla och listiga."
”JBara fördomar,” skrattade Ellery. ”Jag måste
för-drifva dem med att en vacker dag ge dig en smaragdgrön
orm med rubinkam och diamantögon, till armband; du
har ingen aning om så vackra de äro. Men nu äro vi
framme; känner du huru rosorna dofta?"
"Så vackert och så förändradt!” utropade Tiny. ”0
hvilken verld af hvita rosor öfver den der portiken —
rosor öfverallt och hvita liljor! Det är ju ett riktigt
paradis.”
"Måtte du finna det så, min lilla Eva!” sade Ellery,
då vagnen stannade vid trappan. Ellery sprang ur, tog
Tiny i sina armar och bar henne upp på verandan.
De stodo der ett ögonblick i månljuset och lyssnade
till de bortdöende hofslagen, då vagnen körde bort till
stallet.
"Kom in, min lilla hustru,” sade Ellery, öppnande
dörren, "och måtte den svarta ormen bringa dig lycka.”
Hela huset var på det präktigaste upplyst af vaxljus
i tunga silfverstakar.
"Ah, så förunderligt olikt sig här är!” sade Tiny och
sprang omkring och besåg rummen med ett barns
förtjusning. ”Så vackert allting är!”
Hushållerskan, en äldre, ordentlig qvinna, visade sig
nu och erbjöd sig att följa sin unga matmoder till hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
