Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•förmåga brukade hon snart vid de läror lian förkunnade.
Sedan öfvergaf lion bibeln ocli kände sig fri att uppställa
en egen sedolära. Derpå kom en förtrolig vänskap med en
liögst intagande gift man, hvars olyckliga
familjeförhållanden medförde ett ständigt kraf på hennes deltagande. Och
dessa förtjusande franska vänner — som, såvidt jag kan se,
voro • den nya filosofiens trogna lärjungar och hade kommit
till Amerika för att der lefva i en förbindelse som ej
erkändes af franska lagen — allt förenade sig för att låta
henne tro, att hon handlade hjeltemodigt och dygdigt i att
offra sitt hela lif för sin älskare och förbise, hvad de
kallade de menskliga lagarnes tyranni. I Emilys ögon
hade hennes förbindelse samma holgd som ett lagligt
äktenskap.”
I detta ögonblick hördes en vagn stanna vid porten.
•Jag skyndade till fönstret och mellan de gamla, höga
sy-■renbuskarne såg jag en skymt af Tiny.
”Ack, tant!” utropade jag ofrivilligt, "det är hon. Hon
kommer hit, stackars barn.”
Vi hördo ett lätt frasande ljud och steg i trappan,
och i nästa minut stod Tiny midt ibland oss.
Hon var mycket blek och hennes ansigte liado ett
uttryck, som jag aldrig förr sett. Ett hårdt slag hade
vändt hennes tankar inåt, från det yttre jordiska, till det
andliga himmelska. Någonting djupt och pathetiskt låg i
hennes ögon, då hon en sekund såg sig omkring bland
oss, utan att säga något. Då hennes blick föll på miss
Mehetabels bleka, tärda, bekymmerfulla ansigte, darrade
hennes läppar. Hon sprang fram till henne, slog armarne
omkring henne, dolde sitt anlete vid hennes bröst och
snyftade :
"Ack, tant, tant! Att jag skulle göra or så stor
sorg!”
”Du, min älskling!” sade miss Mehetabel. "Icke är det
du som gjort mig denna sorg!”
"Jag är orsaken dertill,” sade hon. ”Jag vet att han
har handlat högst orätt — jag kan icke försvara honom —
men, ack! jag älskar honom ännu. . Jag kan ej låta bli
det — det är ju också min pligt,” tillade hon. ”Jag
lof-vade inför Gud, att älska honom i nöd och lust, och hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
