Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kådes Tiny dock genom sina bref att gifva oss ett ytterst
gynnsamt intryck af hans personlighet. Han var tydligen,
såsom hon framställde honom, stolt öfver hennes skönhet
och hennes talanger och stolt öfver den beundran hon
öf-verallt uppväckte, och under ett par, tro år, tycktes en röd
tråd af lycka slingra sig genom alla dessa Tinys bref.
Dessa år förgingo för Harry och mig angenämt nog
under flitiga studier, vid universitetet, der han qvarstannat,
oaktadt den oförmodade vändningen i hans öde. Han hade
mottagit sin lycka med största hofsamhet. Mången i hans
ställe skulle genast rusat öfver till England och varit
förtjust öfver att få tillträda sitt arf. För Harry var det åter
motbjudande att ensam begifva sig till hvad han ansåg
som ett främmande land, blifva ett föremål för allmän
uppmärksamhet och nödgas sätta sig in i vanor och
samhällsbruk, alldeles olika dem hvari han blifvit uppfostrad.
Han föredrog att qvarstanna och lugnt afsluta sin kurs vid
universitetet, och han hade icke tagit andra mått och steg
med afseende på arfvet, än att rådfråga en advokat i
Boston.
Så snart han tagit sin examen, ämnade han hålla sitt
bröllop, och med Esther rosa öfver till England för att se
hvad der borde göras. Men jag tror att han helst ville
ega sitt hem i Amerika. Den frihet och den enkelhet i
lefnadssätt, som här herrskade, passade honom särdeles väl,
och han kände en verklig kallelse för prestembetet, icke på
minsta vis påverkad af den rikedom, som nu gjort honom
oberoende deraf.
Så snart vi slutat vår kurs, firades också Harrys
bröllop — en liten idyllisk ceremoni, som förde oss tillbaka
till bergen och till vårt fordna oskyldiga landtlif deruppe.
Enligt det förnuftiga bruket bland Amerikas prester.
hade mr Avery funnit en ny husmoder för sitt hem, och
Esther lemnade honom derföre med lättare sinne. Då jag
följt dem till hamnen och sett dem resa, kände jag mig
verkligen ensam i verlden. Den deltagande, tystlåtne,
sympatetiske vännen och brödren var borta. Men strax derpå
kom nödvändigheten att sörja för min egen framtid. Och
genom familjen Kitterys vänliga medverkan, kom jag i
beröring med några mycket inflytelserika jurister, som räckte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
