- Project Runeberg -  Småstadslif. Amerikansk sedemålning / Del 2 /
197

(1871) Author: Harriet Beecher Stowe Translator: Mathilda Langlet
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ligen blifvit utjemnade, och våra barn funno i henne den
tålmodigaste och outtröttligaste tant, alltid färdig att passa
dem upp och bära dem, och hämta åt dem allt möjligt och
alltid villig att ställa allting i hela huset till deras
disposition. Den lilla herrn och hans syster funno verkligen också
mitt gamla hem så fritt och behagligt, att de underrättade
oss att de betydligt föredrogo denna vistelseort framför
Boston, synnerligast som de hade hela ladan för sin
räkning att leka uti.

En lördagseftermiddag åkte Tiny och jag till
Need-more, för att ännu en gång få språka med Sam Lawson.
Hepsy hade nämligen lemnat detta jordiska och Sam hade
flyttat till en af sina söner, som bodde i Needmore. Yi
funno honom lugnt sittande med händerna i kors, på
verandan på husets solsida.

”Nå, kors i all veriden, signe ert hjerta! är det inte
Horace Holyoke!” sade han då han igenkänt mig. ”Och
der är er hustru, hva’? Jo, jo, så det kan gå kring, kring
här i veriden! Kors, hvem skulle ha trott det? Här ä’
ni nu och Tiny med. Jo, jo!”

”Ja,” sade jag; ”här äro vi.”

”Jaha; sitt ned nu,” sade Sam och pekade på en bänk
på verandan. ”Jag sitter just och funderar här i solskenet;
jag har suttit och läst i missionstidningen; de hålla på att
skicka missionärer till Otavejti, och de säga att det är
ingen vinter der, och att brödet rakt utaf växer på träden,
så att de ej behöfva baka något; och der behöfver man ej
klyfva ugnsved eller något tocke der; och folk behöfver
inga kläder — intet att tala om, i alla fall. Nu tänker
jag just att det der landet skulle passa mig bra. Jag
undrar om de inte kunde hitta på något att göra åt mig der
ute. Jag kunde sko hästarne, ifall de hade några, och lära
infödingarne katekesen och hjelpa till med litet af hvarje.
Det blir så kallt här om vintrarna, så jag blir alldeles
förstörd af rheumatism. —"

”Men, Sam,” sade Tiny, "hvar är Hepsy?”

”Kors, har ni inte hört det? Jo, Hepsy hon har
varit död, nu, låt mig se — det var tre år den fjortonde,
nu i Maj, sedan Hepsy dog, men det var rakt slut med
henne, innan hon dog. Jo, se hon var nästan alldeles lam,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:40:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/shbsmastad/2/0201.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free