Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stackare, och hon kunde inte tala ett ord; och det var en
svår pröfning för henne. Jag tror inte hon var
undergif-ven. Hepsy var fasligt stel och stridig, ska’ jag säga.
Jag brukade tala och tala, med Hepsy, och försöka att få
henne att se allting från bästa sidan, så att hon skulle
komma i ett bättre själstillstånd. Men kan ni tro, att en
dag när jag hade talat med henne en hel timme, så
gjorde hon just som en rörelse med ögonen åt mig, och
när jag kom fram till henne, hvad tror ni då hon
gjorde? Jo, tänk, hon tog och bet mig i fingret! Det gjorde
hon!”
”Sam,” sade Tiny, ”jag håller med Hepsy. Jag tror
att om någon satt och talade med mig en timme och jag
ej kunde svara, så skulle jag bitas med."
”Just så, just så,” sade Sam. ”Kan nog tro att det
är så. Ser ni, fruntimmer kan inte låta bli att tala, det
är deri det ligger. Kan väl tro det var så med Hepsy
med. Ja, ja, stackare, nu har hon gått till hvila, i alla
fall. Er morfar är död och er mor, och pastor Lothrop är
död, och hennes nåd, hon är så ensam i verlden, nu. Jag
gick ditöfver i förra veckan och helsade på henne, och
hon sa’ så här: ’Sam, jag vet inte hvad jag skall göra
med mina hästar. De få sitt riktiga foder och de ha
knappt något att göra, och ändå bära de sig åt så att jag
är mest rädd för att åka efter dem.’ Jag tror det vore
bäst för henne att flytta till Boston, och bo ihop med sin
syster: det tror jag.”
”Nå, Sam,” sade Tiny, "hvad har det blifvit af gamle
Karg Smith? Lefver han ännu?”
”Kors, ja, han kraflar omkring här ännu; men
gumman, hon är död, hon,” sade Sam. ”Jo, jag skall säga, nu
är det hennes tur att skrämma honom, för hon visar sig
for honom och skrämmer mest ihjel det gamla kräket.”
"Visar sig för honom?” upprepade jag. "Hvad menar
ni, Sam?"
”Jo, bevars, så sannt som att ni lefver och andas, så
sannt är det att hon går igen,” försäkrade Sam. ”Det är
inte längre sen än i förra veckan, som min son Lukas och
jag, vi satt framför brasan och jag höll i en garnhärfva,
som Malviny nystade af (Malviny är min sonhustru, se’,)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
