Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lad som en hund, med skällsord, prygel och svält.
Men när jag låg vaken om nätterna och grät, så
var det hvarken för svältens skull eller för att jag
fått prygel, utan det var af längtan efter min mor
och mina syskon. Så hade jag det, ända till dess
jag kom till er, herr Wilson. Då fick jag lära
känna, hvad godhet ville säga, då fick jag höra
vänliga ord. Det uppmjukade mitt hjärta, jag fick
lust till att uppföra mig väl. Det var ni, som
uppmuntrade min håg att lära läsa och skrifva.
Men hur gick det ändå till slut?
.— Jag vet — jag vet, sade herr Wilson rörd.
— Å ja, litet vet ni, men inte det sista. Se
här!
Han drog af sig handsken och visade ett stort
rödt H, som var inbrändt i handen.
— Det gjorde han för fjorton dagar sedan,
därför att han var rädd, att jag skulle rymma.
— Förfärligt, mumlade herr Wilson.
— Det är ett minne han gifvit mig för lifvet,
sade Georg bittert, i det han åter drog på sig
handsken. Nej, herr Wilson, tala icke till mig om
fädernesland och lagar! När jag kommer till
Kanada och får bli en människa, som andra, och vet,
att lagarna också skydda mig, då skall jag lyda
dem, och då skall jag känna, att jag har ett
fädernesland att älska, också jag.
Han hade talat sig varm, hans ögon lyste, och
han höjde stolt sitt hufvud. Den gamle hederfige
fabrikören kunde icke längre stå emot.
— Res, min gosse, utropade han, jag ser, att
det inte år värdt att söka hindra dig. Men skjut
bara inte någon människa, Georg! Hvar har du
din hustru?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
