Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Hon har gifvit sig af, hon också. De hade
sålt vår lilla Harry, och hon flydde med honom.
Fabrikören, som ur sin plånbok tagit fram en
bunt med sedlar, försökte att stoppa ner dem i
Georgs ficka.
— Nej, nej, ni har redan gjort mig så mycket
godt, sade Georg, jag kan icke taga emot mera.
— Tag dem, min gosse, man kan inte undvara
pengar.
— Jag skall betala dem, sade Georg djupt rörd,
om Gud ger mig framgång.
— Hvad är det för en svart karl, du har med
dig?
— Det är en trogen och pålitlig gosse. Han
rymde till Kanada för ett år sedan, men så fick
han höra, att hans gamla mor blef pryglad, för
att han rymt, och nu har han smugit sig hit
igen för att få henne med sig dit bort.
— Har han fått rätt på henne då?
— Nej, inte ännu. Han har förgäfves smugit
kring gården natt efter natt. Nu följer han mig
till några vänner i Ohio, och sedan far han tillbaka
för att försöka igen.
— Det är ett farligt vågstycke.
— Det skall nog lyckas, sade Georg modigt.
Jag känner en fri mans kraft i mig, och på samma
gång börjar jag hoppas. Jag reser i dagningen
härifrån, och i morgon hoppas jag få sofva i Ohio.
Herr Wilson, fortfor han, om ni skulle träffa min
hustru, vill ni då göra mig en tjänst?
— Gärna, min gosse!
— Vill ni ge henne den här bröstnålen, som
hon en gång gaf mig till julklapp, och säga henne,
att mitt sista ord, då ni talade vid mig, var, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
